I cancerns skugga
Sven Wernström
Foto:
Kjell-Olof och Birgitta von Otter har gett ut en bok om hans sjukdom, en dagbok där de skrivit vartannat kapitel. Den heter I cancerns skugga och avslutas med en utförlig faktadel.
Det har blivit en mycket användbar bok för alla killar som går upp och kissar minst tre gånger per natt och vill diskutera misstankar och möjliga symtom med doktorn. Det är bra att kunna skilja på allmän kraftlöshet och sjukdom. Det är också bra att få lära lite fackuttryck. Vill man inte säga att man har svårt att få stånd så kan man säga att man iakttagit en viss erektil dysfunktion.
För mej har boken varit lärorik på ett annat sätt som jag strax ska återkomma till.
Men först Kjell-Olofs erfarenheter. På hans höjder i samhället har man vårdförsäkringar och årliga hälsokontroller hos privata Care-bolag. Hos ett sådant fick han veta att hans besvär antagligen berodde på urinvägsinfektion. För säkerhets skull skickades han till en specialist som inte fann någonting men sände honom vidare till ultraljudsröntgen på ett av Stockholms läkarhus där läkaren inte heller fann någon cancer men gärna ville fråga fd finansministern om penningplaceringar och dollarns framtida utveckling.
Så småningom hittade Kjell-Olof en specialist som kunde göra en ordentlig utredning. Resten beskrivs som ett rent helvete. Plågsamma ingrepp, inkontinens, "kissa taggtråd", gråt av värk och trötthet, whisky som smärtlindrare och ångestdämpare.
Och så praktiska bekymmer. Aldrig gå in i ett hus utan att ta reda på var toaletten finns. Hur klara alla styrelseuppdrag? Impotens, nedstämdhet, trötthet. Operation eller strålbehandling? Försäkringsbolaget som meddelar att det inte tänker stå för några kostnader. Och Aftonbladet som börjar jaga honom. Snart får han "tala ut" både där och i diverse TV-soffor.
Fru Birgitta skriver om sin ilska över att läkarna dröjde med att ta de rätta proverna. Hon stöder sin make och föreslår att de ska göra något roligt tillsammans - skriva en bok! Hon har erotiska drömmar på nätterna men vill inte ta sej en älskare. Hon pratar med en väninna om Viagra. Väninnan tycker det känns "lite fnissigt" med en penis som står timmar i sträck.
Den risken löper ingen patient som käkar Casodex, som stoppar cancerns tillväxt men gör att både lust och förmåga försvinner.
Den medicinen har vi gemensamt, Kjell-Olof och jag, men det är också allt. Här nere bland gräsrötterna har vi inga avtal med privata Care-bolag. Vi går till vårdcentralen, i mitt fall den på Vikbolandet. Jag tyckte det var oroande att behöva gå upp och kissa fem gånger på natten. Det tyckte doktor M också. Hon remitterade mej till Vrinnevi där ingenting upptäcktes. Men hon gav inte upp utan skickade mej vidare till specialistmottagningen i Finspång, där doktor P genast ställde diagnosen.
Och gav raka besked. I min ålder - närmare 79 - är det ingen idé att operera eller strålbehandla. Med medicin kan man hålla tillbaka produktionen av det manliga könshormonet testosteron, som cancercellerna lever av, och på det sättet vinna några år.
Och ännu rakare besked: Det här är en kemisk kastrering. Sen hjälper ingen Viagra. Men du har chansen att leva ett tag till. Valet var mitt. Jag valde att följa hans råd om medicinering.
Vad har jag då lärt av det här?
För det första: Slå vakt om den offentliga sektorn! Kjell-Olof verkar förvånad när han till slut bara behöver betala ett par hundra för läkarbesök som landstinget subventionerar. Jag har aldrig betalat mer och ändå fått snabb diagnos som besparat mej hela det helvete han gått igenom.
För det andra: Slå vakt om den generella välfärden! Mina och Kjell-Olofs Casodex-piller kostar närmare fyratusen per månad för oss var. Det blir hundratusentals kronor på några få år.
Om vi bott i USA skulle jag inte ha haft råd med pillren, inte ens med läkarbesöken. Kjell-Olof skulle ha överlevt men inte jag.
Nu får vi alla - även ni kära läsare - med skattepengar bidra till att hålla oss båda vid liv. Och jag är beredd att göra detsamma för er om så är. Jag har anledning att vara glad åt den offentliga sektorn och den generella välfärden. För er skull hoppas jag att det är något vi får behålla.
Så jobbar vi med nyheter