Nu är jag omringad av tillräckligt många flyttkartonger för att bygga ett fort. Alla kökslådor är utdragna, skåpsluckorna är vikta åt fel håll och jag måste gå på sidan för att ta mig runt i lägenheten utan att få en vass kant i låret.
Det är mitt i flytten och snart försvinner utsikten mot den orange fasaden. Lägenheten är fylld av kvitton från saker jag glömt att vi köpt. Jag läser alla innan de hamnar i en svart sopsäck som jag fyller med allt. Allt brinner ju, tänker jag och har inte ens dåligt samvete.
Vad ska jag göra med de alternativa dammsugarhuvudena? Har aldrig använt något annat än det som sitter på från början. Jag hittar drivor med meningslösa presenttvålar hon fått av någon tjejkompis som försökte komma undan med att ge bort gammal kvasi-Yves Rocher-skit när hon fyllde 23. Vad gör jag med det? Bläckpennor, scotch-tejp, för korta linjaler, de svartvita fotoautomatsfotografierna med våra konstiga miner och kyssar från Berlin som suttit på kylen sen vi flyttade in och filmen som jag köpte åt henne – som hon inte ville ha och som egentligen var till mig själv – vem får allt?
Sakerna vi älskar mest lottar vi om. Den som får insexnyckeln får välja. Dyra lakan vs. romantisk papperskorg. Vilken hand?
Det stora antika skåpet är hennes – men jag har burit mig svett och blodig på det. Hur hanterar jag att någon annan kommer svära sig torr i munnen över det ologiska i hur låset väljer att låsa, att det inte kommer stå där när jag vaknar? Uppenbarligen inte så bra. Första känslan, den som kommer ifrån halsen, säger att jag borde spreja in kuk på dörrarna. Istället bjuder jag henne på mini-munkar och kramar om när det är hon som gråter mest.
Den här motvinden har hållit mig vaken sen i februari. Herregud. Februari. Det var snö då – minns knappt hur det låter när man trycker fotsulan mot nysnö. Sommarstegen fungerar normalt som Svinto mot skiten man samlat på sig under skorna det återkommande mörka ekorrehjul-halvåret. Men ersättarna grus och glassplitter har inte varit bättre och halvvägs till jobbet gick till och med luften ur cykeln.
Livet.
Det blir i alla fall inte lättare när man runkar sönder toaletten och får en nota på 6500 två veckor innan allt är bortspolat på riktigt.
Jag har testat – och nu är allt borta. Misstänker att det började eka precis när flyttgubbarna nuddade min intorkade svett på skåpet. Precis när flyttgubbarna nuddade min intorkade svett på skåpet. Nuddade min intorkade svett på skåpet. Svett på skåpet... på skåpet... skåpet... skåpet.
Det är bara mina grejer kvar nu. Igår var de våra och idag blir jag den första jag vet som skiljer sig. Jag blir en del av den fula statistiken. Kategorin ungt gift i tre år på bröllopsrus innan en krasch i skilsmässopapper, uppdelning av bankkonton och julprylar. Det är jag – och ännu en gång har jag börjat skita i om det är natt eller dag.