Hundra brev från en humoristisk historiker
FRANS G BENGTSSONRedaktörerna Jonas Ellerström, Svante Nordin & Bertil RombergEn brevbiografiAtlantis
I Frans G Bengtsson har redaktörerna sett till att den nödvändiga bakgrundsinformationen finns med i lättläst och kortfattad form. Dessutom har en så välkänd författare som Bengtsson för det mesta lika välkända medkorrespondenter. Sådana litterära personer som Fredrik Böök, Hjalmar Gullberg, Bertil Gripenberg och inte minst Karl Ragnar Gierow behöver knappast någon biografisk beskrivning - och läsaren är direkt med på noterna.
Framför allt var Frans G Bengtsson en rolig iakttagare, som såg det humoristiska i de mest oväntade sammanhang; i ett kärleksbrev till en av sina många erotiska erövringar eller i en historisk tragedi. Alla minns väl halshuggningen vid gästabudet i Röde Orm? Morbid tragedi framställd som lågkomedi? Detta humoristiska synsätt speglas gång på gång i hans brevsamling. Vem kunde vänta sig annat?
Ett exempel ur högen. Under tornerspelen hade riddarna för vana att ha någon framstående kvinnas klädesplagg lindat runt hjälmen som ett tecken på erotisk erövring. Om det säger Bengtsson om Elizabeth av Pfalz: "Hennes små byxor kunde han med bästa vilja inte vira kring hjälmen, ty sådana plagg funnos inte på den tiden."
Men han kunde visa sina sura sidor också, framför allt i förhållandet till olika förläggare. Också aktade recensenter måste passa sig för att undkomma hans vrede. Han bröt helt med Bonniers efter ett brev till redaktören för BLM. Ett lysande exempel på hur man kan förolämpa en person, men ända behålla en korrekt artighet.
Frans G Bengtsson var i ständig penganöd under sina tidigare år, och det var först med succén Röde Orm från 1941 som han blev belönad med 28 000 kronor - "ett i sanning fantastiskt belopp". Först då kunde han välja och vraka bland beställningar på översättningar av verk från så berömda författare som Erik Linklater - som han accepterade - och PG Wodehouse - som han nekade. Det sista var synd! Jag skulle gärna ha studerat hur en skånsk humorist översatte en engelsmans drift med överklassen. (Ingen skugga över Birgitta Hammars översättning!)
Heder hade Bengtsson i stora mått. Trots finansiella frestelser, nekade han under kriget att arbeta med ett norskt förlag som var involverat med quislingar. Detta var när krigets utgång fortfarande var osäker.
Man känner sig glad efter att ha läst denna bok. Samtidigt känner man sig otroligt lättad att Bengtsson levde före dataåldern och därför inte hade tillgång till e-mejl.
Vad händer med alla litterära juveler i elektronisk brevform i framtiden? Försvinner allt i etern?
Så jobbar vi med nyheter