Humorbefriat för det mesta
Adam Sandler är som pepparrot; rätt använd kan han förhöja vilken maträtt som helst, men i fel gryta får han maten att smaka fotbollsstrumpa.
Adam Sandler och hans tjockdräkt i "Click", en film med starkt budskap men klent utförande. Foto: Sony
Foto:
Click
Filmstaden
Gulliga amerikanska barn på filmtallriken kan däremot få vem som helst att längta efter den där strumpan.
Click innehåller till en början både en felanvänd Sandler och några riktigt motbjudande barn som mödosamt lärt in sina repliker och nu mekaniskt upprepar dem med ett tonfall som om de haft strupen full av Ben & Jerry-glass. Då, under filmens första kvart, vill man bara därifrån och känner att det går att förlåta "Click" det korkade, det sexistiska, det simpla (vi snackar ju Sandler) - men inte det tråkiga, bristen på humor, tystnaden som bara ger ett tomrum där skratten borde vara.
Men så plötsligt tar filmen fart och det kommer en nyans av svart som lyfter den flera mil. Budskapet - njut av livet medan det varar - är inte Nobelprismaterial och det är farligt nära att tjatas sönder, men ändå... En man blinkar och hans liv passerar. Det gör ont att se.
Sedan tar filmen en sväng till. Det borde den absolut inte ha gjort. Kisa med ögonen och försök urskilja den mycket tunna linjen mellan riktigt bra och riktigt uselt, mellan kokkonst och, ja, Chippens vänstra, disciplinavstängda strumpa.
Så jobbar vi med nyheter