Hoppet kommer av sig
Hoppet" kommer inte att gå till filmhistorien, men det som utmärker filmen är dess oväntat oinsmickrande skildring av en flyktingfamilj från Mellanöstern.
"Hoppet" visar upp familjen med vårtor och allt, som engelsmännen säger. I flyktingsmugglarens buss säger pappan med illa dold förtjusning "I Sverige behöver man inte jobba och man får pengar bara för att man har barn". "Fråga när vi kan få ett större hus", säger mamman när migrationsverket kommer till lägenheten, och när utvisningen hotar tipsas hon av en granne på förläggningen: "En advokat gav rådet att någon i familjen skulle låtsas ta livet av sig".
I denna antites till Carl Larsson-lycka hamnar, genom en flyktingsmugglares girighet, bröderna Azad och Tigris och vi följer skeendet genom Azads ögon. Han hatälskar det nya landet men får ingen egen plattform här förrän hans stora talang blir upptäckt: Azad hoppar högt. Mycket högt. Nästan som hans stora idol Kajsa Bergqvist (som har en miniroll i filmen).
Norrmannen Petter Næss ("Elling") har med "Hoppet" gjort en konventionell ungdomsfilm som länge har ganska svårt att gripa tag. Den räddas av ett starkt om än tillrättalagt slut, men jag ska skona er från lustigheter av typen "lyfter aldrig" och "når inte de höga höjderna".
Men vad gör Peter Stormare i filmen? Fråga någon klokare än mig, hans klurige korvgubbe ska väl skänka någon sorts magisk realism men rollen bottnar aldrig, den skvalpar omkring som en femåring första dagen på simskolan.
Film
Hoppet
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter