Hopp om räddning för ett historiskt hus

Tankarna på ett bibliotek i den då finska staden Viborg fanns redan 1923. Så småningom tog de fastare form och en arkitekttävling utlystes. Av de 23 bidragen gick uppdraget till landets främste arkitekt, Alvar Hugo Henrik Aalto. Han ritade och förändrade och ritade om, tre gånger. Till sist ändrades beslutet om bibliotekets placering och en sista omritning för anpassning till den aktuella parkmiljön fick göras.
När bygget väl kom igång gick det snabbt och 1935 kunde biblioteket invigas. Det gav genklang över världen, här fanns det definitiva brottet mot klassisk arkitektur, här fanns det ljusa, lätta, blont trä, glas och de böljande linjerna. Naturen fanns som bakomliggande inspiratör, organiska former gick igen från det vågade taket i den stora hörsalen till möblernas formpressade ljusa trä.
Några av Aaltos möbler, bland annat hans berömda pall som ännu tillverkas, och hans berömda oregelbundet vågformade vaser visas också på utställningen.

<b>Ljud och ljus</b>
Det handlar om ljusspel i rummen, om mänskliga mått, om ljudet, Aalto talar om ögat och örat och det kunde han gestalta på ett sätt som kom både fackfolk och andra att vallfärda till Viborg. I Aalto-sammanhang talas om hans sociala patos. Olika rum på olika nivåer är ett viktigt inslag, men låneavdelningen och läsesalen är husets hjärta.

Byggnaden klarade sig tämligen bra under kriget, men det finska biblioteket blev ryskt, de skador som uppstod lämnades åt sitt öde och förvärrades därmed.
En grov restauration som genomfördes på 50-talet kommenterades av Aalto: "Byggnaden finns där men arkitekturen gick förlorad".
Sedan 1989 har Aalto-sällskapet drivit en kampanj och insamling för att rädda huset. I Sverige är arkitekten Jan Krister Boman drivande.

<b>Goda tankar</b>
- Insamlingen har en stark symbolisk betydelse, säger han. Det pumpas in massor av hjälppengar via EU till Ryssland, men det här personliga initiativet visar att många här i väst anser att ett bibliotek har en speciell betydelse som allmän samlingsplats och att Aaltos tankar om hur en sådan byggnad ska fungera, ska få leva vidare.
Ordförande i Aalto-sällskapet är arkitekten Carl Nyrén i Stockholm, nu 83 år och i Norrköping är förre museichefen och sekreteraren i Konstakademien Bo Sylvan medlem. Nyköping är vänort till Viborg och där finns också ett levande engagemang för biblioteket. Men även i Tyskland och Japan pågår ett insamlingsarbete för den här viktiga byggnaden.
- Under det sista året har man fått in värme i huset, och det är en första räddningsaktion, säger Jan Krister Boman. Nu hoppas vi att utställningen ska sprida kunskap och engagera fler människor och i början av september går den vidare till Örebro och därefter till Landskrona och Skövde.
Fler organisationer har engagerats, bl a Stiftelsen Kulturarv utan gränser och Samfundet Sverige-Finland. I Sverige fårutställningen också anknytning till Arkitekturåret 2001.
På utställningen finns en modell av huset, fotobilder som visar på skönhetens förfall men också på många vackra detaljer. Det går att få en aning om den så väl genomtänkta idén om hur en byggnad till människors fromma skulle vara.