Discorök och kladdiga golv. Det var precis som med madeleinekakan i På spaning efter den tid som flytt. En sliten jämförelse, men allt kom tillbaka - direkt.
Alla har frisyrer jag inte kan ha. Alla säger saker jag inte förstår. De bildar en kör och sjunger låtar jag aldrig har hört. De ser ut att ha roligt. Ibland försöker jag göra som dem. Lika ofta vill jag gå hem.
Det var Palace för åtta år sedan. Samma Finlandsfärja. Samma trånga dansgolv där ingen egentligen dansar. Där alla ser ut som dumma djur i jakt på att få vakna upp i någon annans skitiga lakan. Samma öl.
På ytan var jag förstås en i mängden. Ett av alla djur. Men jag undrar hur många som verkligen tänkte på döden. Som stannade upp och påminde sig själva om att inte glömma bort en älskads namnsdag. Jag undrar hur många som tänkte på farmor och farfar.
Det var väl därför vi var där - för att glömma bort allt. Jag försökte göra samma sak och ställde mig mitt bland djuren. Huvuden överallt. Blickarna var tomma, trötta, lyckliga, kåta.
Garderobens finaste kläder sög åt sig armsvetten och en utspilld rom och cola som någon envist tagit med sig till dansgolvet. Sånt måste man också glömma, annars får man stryk.
Jag kastade ut mina långa armar och sparkade runt mina gängliga ben. Det är så jag dansar. Spasmiskt.
Ska jag vara ett djur tänker jag åtminstone vara ett svart får.
Någon hade sett mig. Hon behandlade huvudena framför mig som konor och kom närmre.
En meter luft. Hon tog fram sitt bästa rörelseschema och om jag fattade rätt så ville hon dansa - med mig. Jag fortsatte på mitt sätt. Spasmiskt. Jag ville ju också dansa - med mig.
Euphoria för andra gången och hon kunde varje ord. Hennes blick var en blandning av den lyckliga, den kåta och den lite frågande. Varför sjunger han inte? Om han vill ligga måste han bjuda på lite sång. Det är i alla fall vad jag tror att hon tänkte.
Men jag ville inte sjunga och jag ville definitivt inte ligga. Jag ville dansa - med mig.
Efter andra refrängen kom hon närmre. Egentligen så nära man kan vara. Hon luktade inget speciellt. Eller så hade discoröken, armsvetten och den utspillda spriten som fastnat under skorna dödat alla dofter.
Hennes mun vid mitt öra och hon gjorde allt för att överrösta Loreen.
- Va?
Igen.
-Va?
- Min kompis försvann, jag ska bara leta efter henne.
Det tog en stund, sen fattade jag vad som hade hänt. Jag blev dissad utan att ha flirtat.
Armarna och benen slutade. Jag satte mig på närmsta tillgängliga kant, tittade på ringen med mitt och min frus namn i och tänkte: Vad fan gör jag här - jag har inte glömt någonting.