Hon väljer Austen före Potter
Harry Potter fast för vuxna är den ständiga liknelsen. Susanna Clarke hymlar inte med sina inspiratörer. Men det handlar inte om JK Rowlings utan om Jane Austen, Charles Dickens och - mer självklart - JRR Tolkien.
Susanna Clarke har skrivit om 1800-talets England. Inget unikt i det, men hennes värld är full av magi - och ändå ovanligt vanlig. Foto: Björn Larsson Rosvall/Pressens Bild
Foto:
Susanna Clarke har i sin roman "Jonathan Strange och mr Norrell" skapat en parallell historisk värld där det mesta är sig likt. Och ändå inte. Här är nämligen magin högst verklig och en hägrande möjlighet för den engelska regeringen att övervinna fransmännen.
Tog tio år att skriva
Två trollkarlar ställer sina tjänster till förfogande - de ska väcka den bortglömda konsten till liv.
Med sina närmare 800 sidor faller "Jonathan Strange och mr Norrell" utan tvekan under kategorin tegelsten. Susanna Clarkes tanke var att ägna två år åt att skriva den. Efter två år insåg hon att ett år till fick hon nog räkna med. När sista sidan var skriven hade det tagit tio år. Och ungefär 100 000 ord mer än planerat.
- Jag hade försökt skriva deckare tidigare, men det fungerade inte alls och jag bestämde mig för att ge upp skrivandet helt. Sen läste jag om "Sagan om ringen" och blev helt tagen av berättelsen. När jag läst klart insåg jag att det var magi jag borde skriva om.
Magin ratades
Metodiskt gick hon igenom och ratade en rad idéer med temat magi. När hon till slut bestämt sig för att skriva om magiker i 1800-talets England lossnade det.
- Jag vet inte varför, men det är något med magin och har alltid varit. Ibland läser man för att lämna den här världen för en annan.
Resultatet blev en av Storbritanniens mest uppmärksammade debuter och i USA har både läsare och kritiker fallit pladask. Filmrättigheterna är köpta, av samma bolag som står bakom "Sagan om ringen"-filmerna.
Fotnoter i en klass för sig
JRR Tolkien och CS Lewis hade sina skäl för att bygga upp helt unika sagovärldar. Susanna Clarke har i stället valt att skapa en värld full av magi, men ändå så autentisk som möjligt. Genom att placera magin i norra Englands landskap, bland verkliga historiska händelser, hoppas hon att också magin ska kännas äkta.
Ett annat sätt att ge en känsla av äkthet till berättelsen är de fantastiska fotnoterna. Ibland är det en traditionell fotnot på någon rad. Lika ofta växer den till en egen berättelse som sakligt beskriver en händelse, en essä om älvor eller noggranna referenser till en bok som aldrig existerat.
Droppar namn
- När jag läste Ursula Le Guins böcker kände jag att om magin skulle existera så måste det vara så här. Den känslan är jag också ute efter. Redan på första sidan diskuterar de lärda männen hetsigt om hur magin verkligen fungerar, det finns inte en sanning, precis som med det mesta i vår värld, säger Susanna Clarke.
Hon droppar gärna namn på andra författare som gett upphov till idéer. Inspirationskällor och läromästare är inget att hymla om menar hon.
- Austen gick jag medvetet till. Det finns helt enkelt ingen bättre guide till 1800-talets England, människorna där och språket.
Så jobbar vi med nyheter