Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Högklassig musik full av energi

Kultur och Nöje2009-02-28 03:00
Marcus Österlund
När chefdirigent Alan Buribayev intar De Geerhallens podium tillsammans med Norrköpings Symfoniorkester känns det tryggt att få sitta i publiken. Man vet att musiken som levereras kommer att hålla hög klass och vara full av energi, och naturligtvis var torsdagens konsert inget undantag. Med oerhörd inlevelse och sinnrik tolkning bjöd Buribayev på ett digert och kontrastrikt program, där Beethovens Violinkonsert i D-dur med stjärnsolisten Isabelle van Keulen krönte tillställningen. Van Keulen trakterar sitt instrument på ett mycket angenämt vis där första satsens, Allegro ma non troppo, välbalanserade och mjukt fraserade puls formades till en vacker ljudbild, där samspelet mellan solist och orkester vackert kompletterade varandra som toppades av van Keulens kadensslut. Den efterföljande satsen, Larghetto, var mycket välspelad men höll en något mer återhållsam profil, vilket smittade av sig något i tolkningen av sista satsen, Rondo, vars framförande inte riktigt fick sin glätta finish.
Kvällens två övriga verk, den tjeckiske tonsättaren Bohuslav Martinus Fantasies symphoniques och Mozarts Symfoni nr 38 i D-dur , får man nog anse vara sina raka motsatser, där den gemensamma nämnaren endast har geografisk prägel. Orkestern och Buribayev tolkar Martinus modernare tongångar strålande, där insprängda rytmiska figurationer och attacker hela tiden låter verket omformas och knådas till en ljudbild där spänning och avspänning intrikat blandas med varandra och där mäktiga klangmattor konstant ligger som ett tryggt fundament i grunden och liksom limmar ihop verket till sin helhet. Häftigt och härligt kontrastrikt mot Mozarts mer traditionella klangvärld i "Pragsymfonin" som, efter en något trevande inledning i Adagiot, ändå fick en varm och trivsam karaktär i de två efterföljande satserna, Andante och Presto, där den senare framfördes av orkestern eldigt och intensivt, men med stor förståelse för musikalisk tradition och interpretation.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje