Hoffmaestro är förmodligen det ultimata festivalbandet. De har svänget, de har den lagom kaxiga framtoningen och de har låtmaterialet som får ben att rycka, armar att vifta och stjärtar att skaka.
Med andra ord är det inte konstigt att det är en taggad och partysugen publik som ger allt när de beträder Green Stage på fredagseftermiddagen.
Den absoluta höjdpunkten kommer då fullt logiskt mot slutet då "The Storm" tornar upp sig som ett glatt utropstecken. Bandet får publiken att springa fram och tillbaka och adrenalinet pumpar mot den vackra festivalhimlen. Då är det party. Då är Hoffmaestro i sitt esse.
Vägen dit fram är bra, men inte lysande. Mycket på grund av sångaren Jens Malmlöf som ger ordet ofokuserad ett ansikte. Han går vilse i svamliga fullständigt poänglösa mellansnack, leker menlöst med sina egna spottloskor och får för sig att håna en stackars snubbe i sin publik.
Det är synd och lite ovärdigt, för det får spelningen att tappa fart. Mindre skitsnack och mer musik hade varit att föredra. I nummer som "Skankin´Rave" och "Highway Man" är det riktigt bra fart på gruppen och publiken är på tårna hela vägen från start till mål.
Hoffmaestro är det ultimata festivalbandet, men de kan så mycket bättre.