Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hitparad från Di Leva

Foto: Susanne Lundback

Kultur och Nöje2014-08-01 21:42

Han är som ett enda stort leende Thomas Di Leva. Han njuter, nej älskar att stå på scenen. Han solar sig i jublet och allsången. Han trivs, han myser, han ler med hela kroppen. Precis som Stefan Sundström innan så är Di Leva ensam på scenen, med endast en akustisk gitarr som vapen. Thomas Di Leva når inte bara ut till publiken, han lyckas fånga in varenda en framför scenen och inne i öltältet. Han gör det genom att bara vara sig själv.

Han är speciell den där Di Leva, han är unik. Men framförallt så är han bra, just ikväll är han väldigt bra. Från och med första sången Ge Aldrig Upp så har han gett sig tusan på att skapa en fest i Norrköping. Han manar på, han eldar på, han hejar på och publiken hakar på. Festen är igång, allsången tar sig mot solen. Vi ler, han ler. På en halv låt lyckas Di Leva skapa ett eget universum mitt i centrala Norrköping. Han är enväldig härskare, vi andra tittar på storögt och bara ler.

Di Leva bjuder friskt på hits från sin långa framgångsrika karriär. Miraklet framförs ikväll med en rasande fin känsla. Torget gungar som krusningar på vattnet. Långsamt och vackert. Tyvärr vill Di Leva blanda in lite Buffalo Soldier-allsång mitt i allt det vackra. Det hade jag gärna klarat mig utan. Men publiken skrålar i för fulla halsar så det hörs ända till reggae-Blacka.

Di Leva kan konsten att avväpna en publik. Han är sig själv och det är fullkomligt omöjligt att inte tycka om honom. Visst är han konstig med allt sitt mässande om kosmos och stjärnor. Men han är ju sån, man har ju lärt sig det. Det som gör att man gillar honom är att allt som kommer från hans mun är äkta och från hjärtat.

Spelningens absoluta höjdpunkt kommer under Everyone Is Jesus . Den på skiva technodoftande låten blir otroligt levande även med "bara" en gitarr som komp. Där skiner Di Levas leende mer än kvällssolen.

Och om man på något sätt ska sammanfatta spelningen så är det ett ord som enklast beskriver den. Ordet är glädje. Publiken ler. Di Leva ler. Och enligt artisten så ler hela universum mot just oss ikväll, och det är ju fint.

Hitparaden fortsätter med gamla örhängen som Vem Ska Jag Tro På? och Vi Har Bara Varandra . Jag tror ingen lämnar spelningen missnöjd. Han har ju den effekten på folk den käre Di Leva. Jag gillar det. Jag gillar Di Leva. Och han gillar allt och alla. Jämt och hela tiden.

Han är konstig men väldigt bra. Jag tror att vi alla skulle må bättre om vi hade lite mer av Di Levas glädje runt oss. Han har det nog rätt så fint i sitt universum. Det var väldigt bra att han kunde besöka oss i vårat en liten stund. Jag kunde inte just där och då komma på ett bättre sätt att starta en helg. Vackert väder. Fin musik. En Thomas Di Leva i högform. Leende människor omkring mig.

Så det är bara att lyfta på hatten och tacka Thomas. Tacka Munken. Tacka vädergudar.

Mirakel, visst finns dom. Thomas Di Leva är ett levande exempel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!