"En förfÀrlig orgie i spenat och mögel." NÀr Hilding Linnqvist debuterade pÄ Liljevalchs i Stockholm tÀvlade kritikerna i att sÄga hans konst. Det var syrligheter som kunde ha fÄtt vilken ung konstnÀr som helst att halsa en flaska terpentin. Men Linnqvist fortsatte att mÄla och snart var han en av sin tids mest hyllade konstnÀrer.
Vad fick kritikerna sÄvÀl som allmÀnheten att plötsligt Àndra uppfattning?
En motvillig naivist
Höstens utstÀllning fokuserar pÄ Hilding Linnqvists sex första utstÀllningar pÄ Liljevalchs, som Àgde rum mellan 1916 och 1925, och har fÄtt namnet "Att bli konstnÀr". I en av salarna pÄ Liljevalchs har Susanna Slöör, utstÀllningskommissarie och ordförande i Stiftelsen Hilding Linnqvists konst, försökt Äterskapa hÀngningen av konstnÀrens verk frÄn höstsalongen 1916. DÀr hÀnger den "vanskapliga kvinnan i rödt", som en kritiker kallade mÄlningen "LustgÄrden".
ââMĂ„nga var oförstĂ„ende inför hans konst, men det berodde pĂ„ att den var nĂ„got helt nytt. Det som sedan hĂ€nde var att modernismen fick fĂ€ste i Sverige, och Ă€ven om man inte förstod sĂ„ var man nyfiken, sĂ€ger hon.
Konsthistorien kÀnner Linnqvist som en av naivismens förgrundsgestalter i Sverige, men det var en stÀmpel som han vÀrjde sig mot. Susanna Slöör hÄller med; om det Àr nÄgot som kÀnnetecknar Linnqvist sÄ Àr det att han var stillös.
ââHan menade att stilen skulle underordna sig motivet. Linnqvist var pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt snarare realist, men hans realism Ă€r draperad i magi och poetisk fantasi.
"Drottningens juvelsmycke"
Bildpoeten Hilding Linnqvists stora förebild var inte en mĂ„lare, utan författaren Carl Jonas Love Almqvist (1793â1866).
ââHan kĂ€nde slĂ€ktskap med Almqvist skiftande författarskap, de hade samma berĂ€ttarglĂ€dje. Han hade planer pĂ„ att illustrera hela Almqvists roman "Drottningens juvelsmycke", sĂ€ger Susanna Slöör.
Delar av det oavslutade livsprojektet finns med pÄ utstÀllningen, dels en fÀrdig tavla men ocksÄ flera skisser.
Litteraturen gÄr igen i flera av Linnqvists mÄlningar, inte minst "Drottningens juvelsmycke" och dess androgyna huvudperson Tintomara. Och Àr det inte Tintomara sÄ Àr det barnet.
ââBarn finns med i flera av hans mĂ„lningar. Ett barn sparkar i sin mammas famn, det drar i sin pappas hand eller finns med i marginalen som en betraktare. Barnet kan tolkas som ett sjĂ€lvportrĂ€tt.
Typiskt för Linnqvist Ă€r ocksĂ„ hur han i en mĂ„lning kan zooma in pĂ„ en detalj i en annan â och sĂ„ förstĂ„s den romantiskt blĂ„ skymningshimlen.
LÀngtade ut i vÀrlden
Det finns en glÀdje i Hilding Linnqvists mÄlningar, men Àven den dystra samtiden letade sig in. Första vÀrldskriget rasade och den tidens pandemi hette spanska sjukan.
ââEn av hans mest kĂ€nda mĂ„lningar Ă€r "Sjukhussal II", den Ă€r förresten mĂ„lad pĂ„ baksidan av en Europakarta, sĂ€ger Susanna Slöör.
Den unge Linnqvist lÀngtade ut i vÀrlden, men grÀnserna var stÀngda och han fick hÄlla till goda med Sverige. De kulliga blÄ bergen, typiskt svenska, följer honom genom hela livet. Han var ocksÄ en stor Stockholmsskildrare. NÄgra av hans mest kÀnda mÄlningar förestÀller utsikten frÄn hans första ateljébostad vid S:t Eriksbron i Stockholm. à t ena hÄllet Karlbergs slott och dess dÄ lantliga idyll, Ät andra hÄllet Rörstrands porlinsfabrik dÀr det var liv och rörelse.
Linnqvist fantiserade om vÀrlden och lÀt fantasierna leta sig in i konsten, och nÀr grÀnserna vÀl öppnades letade sig den verkliga vÀrlden in fantasierna.
ââHan reste liksom mĂ„nga andra till Paris men ocksĂ„ till staden Chinon, som dĂ„ var en riktigt gammaldags fransk smĂ„stad.
MÄlningarna frÄn Chinon Àr mÄnga, men den mest kÀnda Àr "Torgbild, franskt torg".
HjÀrtats sÄnger
Hilding Linnqvists signaturtavlor Àr mÄnga, berÀttar Susanna Slöör, men "HjÀrtats sÄng" och dess systertavla "HjÀrtats sÄng II" Àr nog de mest Linnqvistiska.
ââHĂ€r finns mycket av det som kĂ€nnetecknar Linnqvist i ett slags syntes. Det Ă€r en svĂ„rttolkad tavla som gĂ€ckar med sin mystik, sĂ€ger hon.
"HjÀrtats sÄng" hÀnger i vanliga fall pÄ Moderna Museet i Stockholm, men stora delar av det som visas pÄ Liljevalchs Àr i privat Àgo.
ââSĂ„ Ă€r ofta fallet med mĂ„lningar frĂ„n den hĂ€r tiden, före den svenska guldĂ„ldern. Det Ă€r mĂ„nga som har hjĂ€lpt till att göra den hĂ€r utstĂ€llningen möjlig.