Hets, kamp och skön musik

Man måste faktiskt hetsa, sen kan ni komma och snacka hur mycket som helst om hur viktigt det är att sitta under korkeken och lukta. På blommor.
Det är nu det ska ske, det är nu det är sommar. Nu.
Det här är ett nytt betraktelsesätt, allt för att undvika den ständigt återkommande besvikelsen, för att inte säga paniken, i slutet av juli när mörkret kommer åter. För att inte tala om vemodet i augusti.
Det är nu det ska göras, det är nu det är som bäst.
Ut i skogen bara. Ut på picknick och ut till havet. Fladdermussafari. Plocka ett par konvaljer/violer och åk till nåns land. Våldgästa folk och ligg på en sandstrand, titta på molnen, men koncentrerat så inte hela dan går. Läs slaskböckerna och plocka dom bär som finns. Ät jordgubbar med varm flädersaft och ta cykelturen med övernattning i tält. Det är bara att köra. Grilla korvarna och köp en öppen bil och far iväg. Kolla fågellivets mystifikationer och smörj in dig med solkräm, och glöm för all del inte att hälsa på både på västkusten och östkusten och dom där lustiga i Norrland och de nära i Skåne och vännerna på Gotland och i Stockholms skärgård och köp rökt fisk eller fånga en gädda. Hej svejs. Och trä smultron på strå. Samla regnvatten som är bra för håret och växtfärga något i några slitstarka vänners lag. Simma i månsken en varm natt (inte på Himpan, i skogen). Gör den där bergsbestigningen och låt resan bli av. Helst idag, i morgon är en skälm. Åtminstone beslutet.
Lika bra att lägga på med kräftor och svamp på en gång. Glöm inte sill, gräddfil och gräslök. Och häng renfana på tork.
Jag tror på hetsmetoden just nu, jag lovar meddela hur den utföll.
Allt för att till slut, om än utmattad, uppjagad och med mystiska smärtor i bröstkorgens vänstersida, kunna säga, jag hann.
Glöm inte att lägga nät, för helsike!
Lyssnade på Jacke Brothers i Skulpturparken. En "Annan musik". Tre killar från Göteborg som enligt trummisen alltid spelar om sol och vind. Och joodå. Svåra att stilbedöma, men varför skulle man det. Något mellan Kålle & Ada och Stravinskij. Och plötsliga utbrott av poesi och kroppsspråk av nämnde trummis, Johan Kylén. Jonas Åkerblom drev starkt sin sax, ibland två på en gång! Stefan Bellnäs bas. En välsignad kväll bland Konstmuseets skulpturer.
Det ser ut att kunna bli fler underbara överraskningar därstädes.
Har redan (se ovan) hunnit smaka på Sörmlandsleden. Den ser ut som Östgötaleden. Om man får lyckan att sova över i enkel stuga bland lom och gök och räv och mygg, kan man känna sig som när man var en riktig skåjt. Fast på den tiden var det inte alls så mycket mat och dryck och det som var var av helt annan kvalitet.
När det gäller damer i skog skys inga som helst besvär när det gäller livsmedel. Det bars, i omgångar, från bil till hus. Kylväskor och ryggsäckar, kassar och plastpåsar. Det handlade bara om en dag och en natt, men vad allt kan inte inträffa tänkte alla och snart såg man inte huset för all "nöd"proviant och extrakläder.
Det var nog tur det. Skogen är inte att leka med, fråga en som vet.