Hellre ledig än svensk
Brittmarie Engdahl
Foto:
Till och med superamerikanska halloween har ju ett hav av pryttlar, men det kanske är en större marknad? Sverigeprylar utöver små flaggor att vifta med syntes inte till. Knappast ens den blågula.
Vi visste inte hur vi skulle göra heller.
Klappa dalahästen? Göra sockerkaka? Dricka renat? Nä, risk för midsommarröra.
I fridfullt tillbakalutad lättja firades Nationaldagen och hela helgen med någon sorts positiv tanke om att det var väl ändå trevligt att få en ledig måndag.
Allt annat kunde man strunta i. Gatumarknaderna har väl de flesta tröttnat på för länge sen, någon särskilt lockande artist kunde åtminstone inte jag hitta. Körsång vill jag helst vara med i själv och lakritsremmarna återkommer för ofta för att det ska kännas kul.
Men det var ett kolossalt tjat på radion om både Gustav Vasa och regeringsform och nya friheter och allt dom kunde hitta på.
Stängde av.
Lät tankarna fara om hur det skulle varit om inte diktatorn Vasa hade styrt och ställt så beskäftigt. Då hade man väl vart dansk. Hur kul skulle det vara? Då vore det ju ingen vits med att slå runt i Köpenhamn. Och så är det det där rasistiska som verkar så utbrett i det lilla öriket, nä, det är ju för läskigt.
Språket ska vi inte tala om, men det kanske man hade fått mer av i skolan och själv slängt sig med alla fjärsar och halvtreds som ingenting. Kanske hade vi blivit ockuperade på 40-talet också.
Man vet aldrig.
Kyrkorna hade alldeles säkert varit snyggare i alla fall. Alltid nåt. Eftersom det var Gustav som tog bort allt katolskt glitter menar jag.
Var nyss inne i en av våra märkvärdiga medeltida på slätten. Med sina fantastiska målningar och allt. Sånt görs aldrig igen, övermålat och åter framtaget som det är. Gillar det där folkliga, strävan att berätta för alla som inte kunde läsa, men bilder var de duktiga på att läsa, våra förfäder.
Sånt kan man ha nationaldag till, slöa tankar utan gräns. Kanske med något som har med en kärlek till sitt land att göra, men vem kan förväxla med med tom stolhet och nationellt skryt. Ingen kan väl hävda att någon nation är mer högstående än någon annan.
Så är det sommar nu då, alla är ju lediga. Utom alla som jobbar förstås. Lediga vill vi bli, inte på samma sätt som de som inte har något jobb utan med den där säkerheten som säger att snart slår luckan igen igen och man sitter där, fast mellan 9 och 5 eller så.
Ledigt jämt? För att passa barnbarn eller lägga patience på nätet eller kolla från en parkbänk och se om det händer nåt?
Nä, Grottekvarnen är en trygghet. Nåt att gnälla på. Om för lite lön och för dåliga maskiner och så vidare, som man gnor och sliter. Nåt som man måste gå till, något att hacka om man inte har någon hemma att hacka på.
Finns ett tv-program som heter Griniga gamla gubbar. Dom är precis som jag och mina väninnor.
Himla trevliga.
Och snart kommer gullregnet. Trädet alltså.
Så jobbar vi med nyheter