Helig kampsport rena farsen
Kung Fu Hustle ****Filmstaden
Lam Tze Chung, Stephen Chow och tre felplacerade knivar i "Kung fu hustle", en av årets hittills märkligaste och bästa filmer. Foto: Sony
Foto:
"Kung fu hustle" är en kombinerad parodi på och kärleksförklaring till martial arts-genren (också känd som Hong Kong-film), den är en osentimental uppgörelse med gravallvarliga "Crouching tiger"-strider bland regnande lotusblommor, den har en av årets bästa filmrepliker - "Jag visste inte att lejonvrålet kunde utföras med högtalare" - och dessutom årets hittills allra roligaste filmscen (som innehåller tre knivar som hamnar på alldeles fel ställen).
Filmen börjar med att en oerhört brutal liga slår sönder några poliser och förvandlar halva deras station till ätpinnar. Det är, visar det sig, den snälla ligan. Sedan kommer den elaka, det så kallade Yxgänget som håller hela staden i skräck. Hela? Nej, ett litet kvarter anses för fattigt och lerigt för att någon skulle bry sig om att terrorisera det.
Det är här vi hittar våra hjältar. De mest osannolika hjältarna i en martial arts-film som någonsin nått Sverige. En av dem spelas av Stephen Chow ("Shaolin soccer"), filmens manusförfattare och regissör och just nu en av Asiens stora stjärnor.
Vad Chow åstadkommit med "Kung fu hustle" är ett helt eget filmspråk, som om skådisarna i franska "Delikatessen" plötsligt fått svart bälte. Miljön är gravt stiliserad (tänk amerikanskt 1920-tal), fotot och skådespeleriet likaså, och mitt i all benhård estetik och knivskarp koreografi spricker plötsligt filmen med jämna mellanrum upp i bänkradsskakande gapskratt.
Blandningen av epik och komik är Chows egen och genomförs konsekvent och stringent. Men frågan är om inte filmens verkliga mästarprov är hur den mitt i all sin absurt sjuka humor lyckas åstadkomma scener som är känsliga, engagerande och gripande på gränsen till tårar. Det är mycket märkligt och mycket bra.
Så jobbar vi med nyheter