Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Helgonporträtt - men bra

Bobby" är en film som passar lika bra i den vänsterliberala världsbilden, den som präglat Sveriges syn på omvärlden sedan 1968, som Mona Sahlin på en schweizisk chokladfabrik.

Kultur och Nöje2007-04-21 06:00
Erik Helmerson/TT Spektra

För visst ÄR det så att om Robert "Bobby" Kennedy inte hade mördats (ironiskt nog) 1968 hade han avslutat Vietnamkriget. Han hade fundamentalt förändrat USA:s utrikespolitik så att landet gått från att vara en ilsken fyraåring med pappas pistol till att bli en snäll storebror som blåser på all världens skrubbsår. Han hade enat raserna, gett jobb till de arbetslösa, byggt tak över de hemlösa och medlat bland de medellösa. Eller hur?
Ja, "Bobby" är mer än en propagandafilm. Den är ett helgonporträtt. Men den är bra.
Emilio Estevez, tidigare brat-pack-skådis vars karriär är lika död som Bobby Kennedy, slet i många år för att få till sin film om dygnet då Kennedy mötte mördaren Sirhan Sirhans pistolkula i köket på hotell Ambassador i Los Angeles. Dygnet då världens kameror riktades mot en byggnad där livet samtidigt pågick på sina olika nivåer med kärlek, tjafs kring fikaborden, otrohet, vänskap, som livet gör.
Till slut fick Estevez ihop en rollista så jobbigt tung att filmduken nästan kantrar när de står på samma sida. Ni får ett smakprov här: Anthony Hopkins, Martin Sheen, Ashton Kutcher, Lindsay Lohan, William H Macy, Helen Hunt, Martin Sheen, Elijah Wood... jag kunde fortsätta.
Estevez lutar sig mot Robert Altmans teknik och låter kameran svepa över rummen medan karaktärerna kommer och går i en stadig, pulserande rytm. Först i slutet förstår man varför just de karaktärerna valts ut; det är överraskande, smart och snyggt.
Samtidigt formligen dunkar han in tidsanda - Vietnam, droger, kläder, frisyrer - så intensivt att det ibland känns som att han ger sin film hjärtmassage. Och ja, vi fattar att det är en allegori för Irak.
Bobby Kennedy är helt enkelt för många amerikaner vad Olof Palme är för många svenskar. De var präglade av samma tid, händelser och frågeställningar. De har dyrkats med samma kvasireligiösa intensitet. Vi kommer att få se en stor, episk svensk Palmefilm, frågan är när. Johan Ulveson är betonggjuten i huvudrollen.
Film
Bobby
Bio Harlekinen
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje