Helen Billgren kom hem för en dag

Hon ger intryck av att vara mycket tunn och bräcklig. Kanske är det bedrägligt. Men hon står där och ser ut som en konstnär, med långbyxor och kjol, en knallröd, ojämnt målad mun och ett hår som vill åt alla håll. Helene Billgren tecknar med tusch sitt liv, senast såg vi bilderna på Konstmuseet. Nu, under kulturnatten, visade hon dem på Lindövägen i en lokal där man säljer fina designade möbler.
Helen Billgren bodde i Norrköping tills hon var nio år.
En extra klänning hänger i ett hörn. Den är broderad, använd, säkert tvättad många gånger. Mitt fram har den fått ett mönster, samma kringla som Sevärdhet. Teckningarna är enkelt uppsatt och har liksom oavsiktligt fastnat här och där. "Den och den" har konstnären broderat på sin tröja.
En rad små påsar med krossat porslin, passar in i det lite sorgsna mönstret. Det handlar om små detaljer man kan ha levat med, minnen som bleknat något men ändå finns kvar, viktiga men lågmälda. Ändå är det ett helt liv, mamman, barnvagnen, rumslösningarna där rökrummet tar ack så stor plats, kanske en dröm. Så är det en linje som fastnat, igenkännbar men bara så mycket som behövs.
Det är tunt, mycket känsligt, en samling som inte känns påträngande eller med syfte att övertyga. Bilderna och objekten handlar om det enklaste ting, men visst är de märkvärdiga. Man får ta del, tack.