Hel och ren inunder
Foto:
Saken är den att pengarna är slut och huset är bara halvfärdigt och den enda tillgång som nu återstår är min egen arbetskraft. (Samt ett antal kartonger med kakel som jag köpte innan pengarna tog slut). Mina vänner har inte sett mig sedan före jul, jag försummar mina barnbarn, jag vågar inte ens titta åt - för att inte tala om att köpa - en bok, DN:s korsord förpassas olösta till returpapperscontainern och film eller teater är inte att tänka på.
Jag försöker sätta kakel i mitt pyttelilla duschrum. Vem kunde ana vilket megaprojekt det skulle bli? Någon sa häromdagen att en professionell kakelsättare fixar ett badrum på ett par dagar. Är det sant så är jag stum av beundran. Själv kämpade jag säkert tre veckor med bara underarbetet. En kompis som är murare tillhöll mig att vara noggrann med underarbetet och sedan berättade han ett antal skräckhistorier om badrumsgolv som bara rasade och väggar som ruttnande av fuktskador, som inget försäkringsbolag i världen ersatte. Så jag primade och rollade fuktmembran tills jag höll på att kräkas både av ångorna och färgerna. Jag menar hur ska man kunna sörja för god luftväxling (som det står på burkarna med primer och fuktmembran) i ett litet duschrum utan fönster och fläkt? Och varför måste primern vara illturkosgrön och fuktmembranet grålila? Kombinationen är knappast möjlig att överleva för en färgkänslig konstnärssjäl.
Sedan blev det dags för själva kaklet. Var ska man börja och var ska man sluta i ett rum där ingen vägg är lodrät och inget hörn är 0 grader när varenda kakelplatta är alldeles stenhårt och obevekligt fyrkantig? Och hur räknar man ut var en bård på ett snedtak ska hamna för att linjera med bården på de förhållandevis lodräta väggarna? Det duger ju inte att följa skarvarna när takeländet lutar... I timmar satt jag där på en pall med kakelplattor i händerna och glodde enfaldigt samtidigt som jag anade attproblemen knappast var nytt i världshistorien. Det måste finnas en lösning.
Till sist var det bara att sätta igång. Jag gav mig själv ett dagspensum: Jag fick inte gå och lägga mig innan jag satt kakel på minst 3 kg bruk. Det är svettigt och det är drygt men det förslår inte långt. Och när man sedan kommer in i hörnen av snedtaket och bakom elementet hinner bruket torka innan man hunnit skära och nypa ur för rör och elementfästen. Tills sist skiter man i alltihop och på slutet går naturligtvis inte bården jämt ut i alla fall.
Det är då det gäller det att minnas mammas gamla livsvisdom: det är inte ytan som räknas - det viktiga är att vara hel och ren inunder! Himmel så det ser ut men djäklar vilket fuktskydd som döljer sig därunder!
Så jobbar vi med nyheter