Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hedervärt - men inte självklart, Birro

Kultur och Nöje2008-02-14 03:00
Det är inte alldeles enkelt att kommentera Marcus Birros angrepp i Folkbladet den 11 februari, men det finns ändå anledning. Hans anklagelser är visserligen inte riktade mot enkelt folk som jag, och jag har svårt att handskas med den aggressiva ton som Marcus gärna excellerar i, men ändå, jag gör ett försök. Birros personliga problem tycks hänga ihop med Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens agerande. Därmed kräver han att hela KulturSverige bör resa sej som en man och vredgas över detta. För att Birro själv har haft trubbel med myndigheterna ifråga, ska dom som inte har haft det, ändå engagera sej just i det båset.Är problemen av överskuggande principiell art? Möjligen, jag har inte full koll på Birros problem, men varför ska jag eller KulturSverige bry oss särskilt om Försäkringskassan och dess tillkortakommanden? Många andra kan ha haft väl så svåra duster med, säg, Skatteverket eller E.on eller varför inte med mobbing på jobbet eller i barnens skola - man kan tänka sej vad som helst. Bara för att Birro fastnat i en konflikt med F-kassan kan han inte begära att andra ska totalengagera sej i just dithörande problem - även om hans upplevelser, vad det verkar, berättigar till upprördhet. Man har dock, också, anledning att fundera över om han inte "siktar fel", som han skriver, även i detta fall, för att kanske fyrkantiga tjänstemän sin plikt likmätigt följer de regler som lagstiftarna bestämt. Det är politiker, lagstiftarna, Birro borde skjuta in sig på - om hans ärende är relevant. Inte de regelföljande, oskyldiga, lågavlönade, kvinnliga, vad vet jag, tjänstemännen. Förmodligen skulle jag själv bli fly förbannad om jag råkat ut för den behandling han fått utstå, men han har därmed inte rätt att med nån slags självklarhet kräva att andra ska känna samma upprördhet. Han tenderar till självuppblåsthet, sen må han vara aldrig så publik och populär på olika skådebanor.Jag har inga barn ihop med nån kulturelit och har inga synpunkter på känt folks läggande av ben över det andra i tv, men de har möjligen sina egna helveten som de kanske önskar att eliter av olika slag skulle bry sej om. För egen del skulle jag kunna tänka mej att flera borde engagera sej med samma hetta som Birros i socialt utslagna, andligen skröpliga svenskar, som befolkar parkbänkar. Kanske hitkommande ensamma barn, som skickats iväg av föräldrar för att barnen åtminstone ska överleva, i trafficking. Det finns hur många exempel som helst, i jämförelse med vilka Birros problem kan upplevas som futtiga.Det finns alltså många gräsligheter för folk i KulturSverige att engagera sej i - vilket de flesta inte gör. Den egna karriären är förmodligen viktigare för dom, men jag föreställer mej att Birro också kan tänkas snegla på sin image när han breder ut sej stort i massmedia - precis som jag själv i hemlighet är lite stolt över att få debattera med Marcus Birro. Det är hedervärt att ryta stort och offentligt om allehanda skevheter i samhället, men det är inte alldeles självklart att egna problem har den dimensionen att de ger anledning till allmänt uppslukande engagemang.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!