Harry möter Sally på Stadsteatern i morgon
När Jakob Eklund och Eva Röse gör "När Harry mötte Sally" på Stockholms stadsteater, bjuder de inte på någon karbonkopia av filmen.Flera berömda repliker är borta.Men - jodå - orgasmscenen är kvar.- I feel the pressure, säger Eva Röse.
Meg Ryan som Sally Albright och Billy Crystal som Harry Burns, vännerna som inte riktigt vet om de vågar bli kära i varandra. Foto: Scanpix/Arkiv
Foto:
- Just nu känner jag mig lite gungig. Men det kanske ska vara så. Man får låta honom vara många delar av många män, säger han i ett sterilt mötesrum i Stadsteaterns innandömen.
Just det - att man egentligen inte vet vilka Harry eller Sally är - är en av filmens stora tillgångar. Deras relation är intressant nog, den är så allmängiltig att allt annat blir oväsentligt. Men för en skådespelare är det tuffare. Vi vet ingenting om vare sig Harrys eller Sallys barndom, erfarenheter, arbetsliv eller familj.
- Det är extremt ovanligt med en manlig karaktär som man inte får reda på någonting om. Kvinnliga karaktärer kan ibland vara sådana, den mystiska skönheten till exempel. Men när det gäller manliga karaktärer har jag aldrig varit med om det förut, säger Jakob Eklund.
"Feelgood"-klassiker
Filmen, som hette "När Harry träffade Sally..." på svenska, blev genast en klassiker när den kom 1989. En "feelgood"-film och förebild för en ändlös rad av romantiska komedier. Framförallt kunde den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Meg Ryan bygga en karriär på att göra sådana roller.
Att göra en Hollywood-klassiker som "När Harry mötte Sally" på scen är naturligtvis ett vågspel. Hur nära filmen ska man ligga? Ska alla repliker med? Ska man förvänta sig att publiken har sett filmen?
- Är det filmen man vill se får man hyra den. Men vill man se kärlekshistorien mellan Harry och Sally får man komma och se oss, säger Eva Röse.
Tror ni verkligen att man kan frigöra sig helt från filmen?
- Det kan vara ett bekymmer. Vi har faktiskt ganska ofta tagit bort just de mest berömda replikerna. De ligger ofta som punchlines, och det funkar inte på teater. Vi kan ju inte klippa, säger Jakob Eklund.
Ett exempel är repliken direkt efter den berömda orgasmscenen. När Sally, i filmen spelad av Meg Ryan, har fejkat en orgasm inför häpna restaurangbesökare, vänder sig en äldre dam om och säger: "Jag tar det hon har ätit".
- Det är en filmreplik. Och när vi gör dem, kan de ofta bli så att de grejerna som blir så kul på film blir helt tomma på scen. Det är ju tråkigt att göra det sämre, säger Eva Röse.
Men, som sagt, orgasmscenen är kvar. När pjäsen sattes upp i London, brast publiken ut i spontana applåder efter scenen. Som om det rörde sig om ett simhopp. Eva Röse vet att hon bär en hel del förväntningar på axlarna.
- Jag har inte bestämt hur jag ska göra den än. Vi får se hur det ska gå. Men jag lägger inte hela rolltolkningskrutet just där. Det får bära eller brista.
Filmen regisserades av Rob Reiner efter ett manus av Nora Ephron. Filmen blev just hennes stora genombrott som drottningen av romantiska komedier. Sedan dess har hon skrivit manus till och/eller regisserat välkända "feelgood"-filmer som "Sömnlös i Seattle" och "Du har mail" - båda med Meg Ryan i den kvinnliga huvudrollen.
I Stadsteaterns version spelar Lotta Östlin Stenshäll och Johan Paulsen birollerna som vännerna Marie och Joe.