"Härligt att bara ta för sig av allt"

All inclusive, det är väl bara stenrika pensionärer som köper såna resor...tänkte jag. Har intalat mig själv att det hör semestern till att bråka om vilken mat som ska lagas i ett pyttelitet obekvämt barkök. Steka kött i en kass stekpanna där allt fastnar och koka pasta i en kastrull som knappt rymmer ett kokt ägg, det är livet det! Men nu har jag tänkt om. Svärfar fyllde jämnt och bjöd med oss på all inclusiveresa. Det kändes lyxigt att checka in på det stora palatsliknande hotellet på Teneriffa. På rummet väntade kyld skumpa, färsk frukt, vita frottébadrockar och havsutsikt, Wow! Vi fick plastarmband (typ Gröna Lund-åkband ni vet) och sen var det bara att ta för sig av det som bjöds. Mat, bakverk, kaffe och sprit. Till barnens förtjusning var kylen fylld med läsk. Varje dag. De kunde dricka hur många som helst och simsalabim så stod det nya där igen. Snacka om lycka. Men deras kusin var nog den som var lyckligast av alla eftersom slushen (isdricka i skrikiga neonfärger) också var gratis. Han drack 12 stycken första dagen. Att barnen kunde hämta så mycket skräpmat de ville i poolbaren gjorde inte saken sämre. Vår 6-åring växte flera cm av att kunna beställa papasfrittas (pommesfrittes) alldeles själv. Flera gånger om dagen, mest för att det var spännande, inte för att han älskar pommes eller var hungrig. Även jag klämde i mig både hamburgare och pommes som mellanmål bara för att det ingick liksom. Första morgonen imponerades vi av det dignande frukostbordet. Flottig korvar, ägg i alla former, vita bönor, stekta tomater, varma toast, alla sorters frukter, massor av olika bakverk OCH skumpa, whiskey och brännvin på kaviarbordet (obs! INTE rysk kaviar). Jag satt mest och gapade över hur folk vräkte i sig. Hur orkade dom äta sådär på morgonen? Till slut blev jag nästan illamående. Inte av att folk åt, utan av hur de INTE åt det dom tagit för sig. Av de rågade tallrikarna smakades bara en bit och sedan hämtades en ny tallrik och den andra dukades bort, nästan orörd. Vart tog matresterna vägen egentligen? Det undrar jag fortfarande. Bara några timmar efter frukosten så var det dags för lunch. Och några timmar efter det middag. Proppmätt hela tiden. Nu kanske låter jag otacksam, men det är jag faktiskt inte. Ärligt talat var det otroligt skönt att inte behöva tänka på en enda praktiskt grej den första av våra två semesterveckor. Inget bråk om vad vi skulle äta eller hur många läsk barnen slösat pengar på. Men en vecka var nog. Den andra veckan flyttade vi till en lägenhet och tvingades börja tänka självständigt igen. Det var befriande. Om det var bra med all inclusive? Absolut (trots de extra kilona vi fick på köpet) en vecka med total avkoppling från allt vad matlagning och middagsplanering heter kan jag absolut tänka mig igen. Om nån bjuder!

Information till våra läsare

"Härligt att bara ta för sig av allt"