Jag har en liten rosa dator. Jag älskar min lilla rosa dator. Den är min bästa vän och mitt liv. Ungefär.
Nu har min lilla rosa vid två tillfällen, med ganska kort mellanrum, startat med en blå ruta. I rutan står: ?DET HAR INTRÄFFAT ETT ALLVARLIGT PROBLEM. OM DETTA ÄR FÖRSTA GÅNGEN DENNA INFORMATION VISAS STÄNG AV OCH STARTA OM DATORN. OM INFORMATIONEN VISATS TIDIGARE KONTAKTA SERVICE.?
Jag svettas, fryser och mitt hjärta bankar så fort att något enskilt slag inte kan urskiljas. Jag tänker på alla grejer jag har i den rosa som bara finns där, och förnuftsmonstret i mig skriker: ?BACKUP! Har jag inte sagt åt dig miljoner gånger va?! Du måste ha en backup!!? Och jag kryper ihop under sängen darrande av skam och rädsla medan den rosa stänger av sig och startar om sig. Och startar alldeles utmärkt bra. Andas ut.
Men jag har ingen reservplan. Jag försöker intala mig själv att det är för att jag gillar att leva farligt, on the edge, liksom. Det är inte för att jag är lat. Det är inte för att jag är rädd att jag vid backupskaffandet ska råka radera allt istället. Det är bara som en krydda i tillvaron.
Förra året fick jag en extern hårddisk i present. Där kan man göra en backup. Gjorde jag det? Jo faktiskt, sju månader senare, när jag skulle åka till Kapstaden. För alla hade sagt till mig att ?du har inte varit i Kapstaden om du inte blivit rånad på hela ditt bagage?, och jag kom ihåg hur jobbigt det var när min lilla svarta dator blev stulen i Uppsala. Nu har jag den rosa kvar, Uppsala är alltså mer risky. Efter det (det var ungefär nio månader sedan) har jag inte uppdaterat backupen.
Men det finns ju smarta lösningar på internet som uppdaterar backupar automatiskt! Kanske alla tänker nu. Ja. (Ångest.) Det är ju jättelätt. Dessutom känner jag ju massor av personer som gärna skulle fixa det åt mig. Jag borde bara smälta ner i en tacksamhetspöl och sucka: ?Jaa!?
Men det är något som tar emot. När en kompis ska hjälpa mig att komma åt det trådlösa nätverket tar han den rosa och går iväg med den. Antagligen för att kolla lösenordet och knappa in. Jag tänker att han kommer sälja min själ till Google (ja, den rosa är min själ). Samma person lär mig också att: Jag har ett eget moln på internet, alltså är jag.
Jag har inget moln.
Jag älskar ju internet, men det är väl bara en fluga? Jag är beroende av den rosa, men tycker bättre om att tänka att den är beroende av mig, utan mig är den inget. Känner mig kluven. Tänker att jag ska göra papperskopior av allt. Tänker sen att det kommer döda regnskogen. Låter bli.
Har nu skrivit 32 sidor på min c-uppsats i litteraturvetenskap. Har inte tryckt på spara. Living on the edge. Klappar på den rosa. Snälla, inte den blå rutan.
