Här går teater Eva
- Jag är nog påhittig och har idéer och så där ... handlingskraft kan jag nog säga ... hittar utvägar när det blir problem. - Och mindre bra sidor? Nej, Eva kommer faktiskt inte på några. Hon förefaller också vara nöjd med livet och tillfreds med sin tillvaro, jobbet, sambon och katten.
Eva Carlsson spelar teater på scener som Färgargården och i synagogan, på Kulturkammaren och mitt i stan. Idéer saknas inte. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Hon bor mitt i stan, i en äldre lägenhet som är som gjord för hennes kreativitet, det liknar olika scenografier, olika rum i rummen. Men det märks också i hennes hem, det mest är second-hand-fynd, smakfullt arrangerat och kärleksfullt upputsat.
- Det är en sport att hitta bra och användbara saker, säger hon.
Till och med en sprakande brasa möter oss gråvinterruggiga.
Man vill helst bara bli sittande, tyst.
Men visst blir det samtal.
För Eva är det Edith Södergran som gäller som mest, just nu. Hennes brev (till vännen, den finska kritikern Hagar Olsson) och dikter ska bli en pjäs.
- Det ska inte bli som en levnadsberättelse, men jag ska göra något för kanske tre kvinnor, en saxofon och ett dragspel och det ska handla om kärlek och vänskap och längtan, kanske mer efter en tvillingsjäl än en man. Jag får se.
Det är bildspråket i dikterna som satt fart på fantasin hos Eva. Och att det finns en komik, en galenskap att ta vara på. Det verkar som tankar och idéer trängs i hennes huvud, och det är redan klart att det blir spel på Färgargården i september. Då i ett rum som görs om till spelplats, inte samma inramning som den där Eva har läst om Lille Viggs äventyr på julafton, det hon brukar göra för barn i julmånaden.
- Det ska bli lite drag av villan i Raivola där Edith bodde, jag såg en fotoutställning på Strindbergsmuseet därifrån och tänkte att det är ju som på Färgargården!
<b>Olika jobb</b>
Eva är infödd Norrköpingsbo, uppväxt i Hults bruk där hon numera sommarbor. Det har varit lite olika boplatser och olika jobb i mellantiden. Hon talar engagerat om när hon var personlig assistent till en mycket speciell pojke.
Teater blev det på Marieborg i två år, så lite korta kurser. Så gjorde hon dockteater med Kent Putkinen i Teater MM, Kulturkammaren blev en hemvist, "det är ju där man får hålla hus med sina föreställningar". Hon fick kommunens kulturstipendium förra året och får bidrag till sina föreställningar för barn, enligt kommunal kulturpolitik. Hon har läst lite konst på Fröbel och gillar att måla, hon har bland annat gjort flera vackra affischer. Men någon djupare teoretisk bakgrund har det inte blivit.
<b>Färdigprotesterat</b>
- Länge gjorde jag revolt mot en borgerlig bakgrund, nu vid 42 tror jag att jag är färdig, skrattar hon.
Pelikanen heter hennes grupp. Förut var det Lysmasken med Anette Wickström. Pelikanen består av Eva och så de som för tillfället är med, som Inga Didong från Östgötateatern som hon gör Älskade Anja med och Mårten Harrie som regisserat. Och ofta är Linda Moberg producent. Gärna arbetar hon också med musikern Marcho Marchev som var med i Molly Blom. Det har varit dramatiserade stadsvandringar och en hel del av den spanske dramatikern Lorca.
- Men det är ett slit att göra allting själv, till exemepel fara iväg tidigt på morgnarna för att hinna till något spelställe. Det har fungerat hittills men hur länge jag ska orka framöver, det får vi väl se.
Vi får en härlig soppa med morotsfärg.
- Ja, jag är vegetarian, men i övrigt inte alls någon renlevnadsmänniska, säger Eva och vi tarlar en stund om dåligt samvete. Men vi kommer ingen vart.
Utan fortsätter med det där om framtiden.
- Egentligen vill jag ha mer tid för att tänka. I stillhet och utan stress. Undervisning kanske. Det jag gjort hittills har varit så roligt, men jag får väl plugga mer då. Skriva för scenen, eller böcker för barn, jag har en del idéer...
Det är vi alldeles övertygade om.
Så jobbar vi med nyheter