"Har facket upptäckt att dagens svenska arbetare oftare bär behå än pannlampa?"
LENA KALLENBERGCoola KrogenOriginalpocketEn bok för alla
Goa varma krogen så mysigt om man är på rätt sida. Baksidans berättelse finns i boken som borde intressera alla, inte bara branschen. Att jobba ärligt är en omöjlighet skriver författaren och fick startrådet från kollegor: Håll huvet högt och lär dig simma! Foto: Scanpix
Foto:
Huvudpersonen Gloria berättar i jagform. Hon beskriver sej själv som liten mörk och knubbig. Mamman är chilenska, pappan svensk. Gloria bär alltid med sig frågan: Vem är jag? I själva verket är hon typisk för många svenska tonåringar. Med en mamma som "årkar inte gå på skola", en pappa som aldrig hör av sej och släktingar nånstans som hon bara sett på foto.
En tonåring med vanliga önskningar. Att få jobb och egen bostad. Tjäna egna pengar, kunna ta hem killar utan att fråga mamma. Hon har gått på restauranglinjen och lärt sej det viktigaste: Byt trasa dagligen! Rengör knivar och skärbräden noga!
Nu kastas hon ut i den stockholmska restaurangvärlden. Hon vill servera men får lika ofta göra skitjobb bland spyor och snusbussar. Stockholm är inte bara gott käk och rika restauranggäster, det är också feta, intelligenta råttor som härskar över kloaker och skräputrymmen.
Och det är kriminella, både bland restaurangägare och gäster. Det börjar redan vid dörren där vakten har sina instruktioner. Släpp inte in vem som helst. Högst tio procent invandrare. En krog måste vara noga med imagen.
Gloria lär sej känna igen de vällottade. De som självklart alltid lyfter rätt glas och aldrig blandar ihop förrättsgaffeln med fiskbesticken. De med den medfödda självtilliten. De som alltid kommer in för att de kan trycka flera tusen i näven på dörrvakten. IT-folket som kan beställa in en flaska vin för sjutusen - och så en till &
I en tidigare bok, Apelsinflickan, har Lena Kallenberg beskrivit Stockholms Söder på 1800-talet. Nu beskriver hon Stockholms nutida centrum. Hennes förstudier har varit grundliga. Redan i november 2003 skrev hon i pressen om hur knarket flödar på Stockholms innekrogar. "För att skapa knarkrevir kan kriminella ligor spöa upp dörrvakter och hota dem och deras familjer utan någon större risk att bli anmälda." (Flamman 20/11 -03).
Stan kryllar av vapen. Öststatspistoler går till svarta marknaden direkt från fabrikerna. En störtflod av kriminalitet härjar fritt med ordningsmaktens och domstolsväsendets goda minne. Knarkhandeln har beskyddare i samhällstoppen och rättsväsendet, annars skulle skiten gå att stoppa. Enskilda ambitiösa polismän saknar uppbackning uppifrån.
Det är i denna miljö kring Stureplan och Vasagatan från Sheraton vid Tegelbacken till LO-borgen vid Norra Bantorget som Lena Kallenberg rört sej i flera år för att skaffa material till sin bok.
Apropå LO-borgen så aktualiseras frågan om fackets roll. Ställer facket upp när kroggäster smiter från en nota på flera tusen och krogens ägare vill kvitta förlusten mot servitrisens lön? Har fackföreningsrörelsen alls upptäckt att dagens svenska arbetare oftare bär behå än pannlampa?
Gloria har en dröm om att starta egen restaurang, men går det att vara hederlig i en bransch fylld av lögner, fiffel och båg?
Arbetskamraterna har inga illusioner. Branschen är en kloak. Håll huvudet högt och lär dej simma, Gloria! Den krögare som är seriös är dum och går under. Bara den som kör svart kan expandera. Coeur de filé ser fint ut på menyn, men varifrån kommer köttet? Inte nödvändigtvis från Polen. Den svarta kossan står lika ofta i Sorunda utan EU-lapp i örat. Slå inte in ölen i kassaapparaten, lägg pengarna i barens kassalåda.
I disken jobbar illegal arbetskraft från bemanningsföretag. Den har krogens ägare inget ansvar för. Staten blandar sej inte i. Staten tjänar på spelautomater som skapar spelmissbrukare. Och så på spriten. Om den inte är illegal förstås.
I LO-tidningen skrev Lena Kallenberg att många sätter likhetstecken mellan tråkighet och arbetarskildringar. Många har börjat skriva deckare. När arbetslivet står inför gigantiska förändringar och klassklyftorna ökar "ägnar sig majoriteten av den svenska författarkåren åt att ta livet av folk". Själv fick hon erbjudande från ett av våra större förlag: "Du som är tjej ska skriva en deckare." (LO-tidn 32/04)
Men hon vägrade. Hon fortsätter att vara arbetarförfattare trots att såna ofta har dålig marknadsföring och "sällan tillträde till tv-sofforna".
Nu tycks facket ha upptäckt henne. Förra året fick hon LO:s kulturpris och nu ska "Coola Krogen" spridas i Hotell och Restaurangfacket. Där bör det finnas fyrtiofemtusen medlemmar varav över trettitusen kvinnor som kan identifiera sej med Gloria och känna igen sej i miljön.
En Bok För Allas normala upplaga på tolvtusen lär väl inte räcka. Om den kan fördubblas den här gången är det mer än väl förtjänt.
Så jobbar vi med nyheter