Händelser vid vatten ... En av fyra idéer ska sätta knorr på Mem
Ett grekiskt romerskt tempel på udden vid Mem eller kanske sex stora trattar i kolmårdsmarmor som fångar upp signaler från luften.
Eller ska där bli en tegelborg med symboliska figurer på toppen eller kanske en ställning med reflekterande ytor av vatten och speglar.
Där har vi fyra förslag till konstnärlig utsmyckning, alla möjliga att genomföra i Mem där Göta kanal mynnar i Slätbaken.
Men bara ett kommer att bli verklighet.
Konsten utmed Göta kanal, projektet som heter Visioner vid vatten, befinner sig just nu som skisser på Konstmuseet. Men bara till och med helgen då de fyra förslagen flyttas till Mem där ortsbefolkningen ska få bekanta sig närmare med dem. Men till sist är det en jury med förre museichefen Bo Sylvan som ordförande som bestämmer. Då ska det både handla om vilket som är möjligt att genomföra och vilket som bäst lägger något till platsen.
Vartannat år arbetar projektet med regionala konstnärer, vartannat år med konstnärer från hela landet. I år har projektledaren Bo Olls valt platsen för utsmyckningen och i samråd med de inblandade också valt konstnärer.
Eftersom vi höll oss till Motala för två år sedan ville jag g till kanalens andra ände nu och tycker att udden vid Mem är väldigt lämplig, säger Olls.
Platsen har också tydligt inspirerat de fyra konstnärerna.
Peter Johansson från Malmö (som en del känner igen från ett spektakulärt flottprojekt med nynazister i Tyskland) har gjort ett tempel där han talar om Platons, "den klassiske grekiske tråkmånsens" idéer om den högsta sanningen och om hur vi vanliga är fångade av sken. Han kopplar det till Atlantis, ön som sjönk till havets botten efter människornas syndfulla liv. Templet är runt, gracilt luftigt, vitt och med en liten rörlig ö i sitt innersta, en ö som ska sjunka och åter resa sig. En några meter lång spång ska leda ut till byggnaden som ska stå i vattnet.
Maria Bjurestam från Hägersten är känd för att arbeta med strama arkitektoniska former och vill göra en brygga som leder fram till en trappa där det finns en plattform högst upp. Vatten ska rinna över bryggans yttersta del, speglas och reflekteras och ge lysande ytor i mörkret och en rörelse.
Annika Oskarsson, Bromma, lät tala om sig när konstnärer fick arbeta med installationer i rosendals trädgårdar. Här använder hon sig av kolmårdsmarmor för att göra trattar som ska uppfattas som mottagare, de ska vara så stora att man kan krypa in två personer i dem. De är sex stycken och riktade ut mot viken. Och här ska det synas ljus i skymningen, från trattarnas, eller skålarnas, botten.
Richard Johansson är berättaren, verksam mellan popkonst och folklore är här med en traditionell tegelborg, fem meter hög och med grönt kopparärgat tak. I varje hörn en symbolisk figur¿ matrosen som talar om farväl och återseende, von Platens som blickar mot sitt gamla byggnadsverk, ett träd som står för naturupplevelsen och en fågel som ska minna om det årligen återkommande.
Ett avgörande kommer i höst för att konstnären ska kunna arbeta under vintern fram till maj 2004 då vi ska få se det färdiga resultatet.
Så jobbar vi med nyheter