Jag anförtrodde mig till en man som ville ligga med mig. Jag rev ut hjärtat och slängde det i knät på honom. Han påminde om en vampyr och sög i sig varje droppe. Svart kantigt hår, blek och isblå ögon. Men kroppen såg varm ut. Jag la handen på hans axel för att känna efter. Han skrattade högt. Inte för att jag tog på honom utan för att jag sa något roligt samtidigt. Minns inte vad - men det var ett bra sätt att maskera min vampyrkoll.
Kokhet.
Han var en trogen prenumerant av Hemmets Journal, kunde allt om stjärntecken och hette samma sak som en handfull av mina vänner men var inte alls som dem. Vi hamnade egentligen bara bredvid varandra när helgen skulle firas med att träffa nya människor. Sådana som gör att man lyfter sitt sociala habitus ett par snäpp.
Men det här blev något helt annat.
- Du är kräfta, va?
Att diskutera stjärntecken har alltid känts jävligt fånigt. Ett bottenlöst mumbojumbo som jag egentligen aldrig brytt mig om. Förutom den där gången då det stod att jag och min fru har fundamentalt olika livsstilar och att jag skulle ha det lite motigt på jobbet det närmsta halvåret. Då reagerade jag faktiskt lite.
Men nu satt jag där med halvöppen mun och var imponerad.
Vi hade bara pratat i ett par minuter och jag hade inte ens sagt något som var karaktärsavslöjande.
Ändå visste han direkt.
- Hur kunde du veta det?
Han hade kunnat säga vad som helst. Jag var redan såld. Han hade mig vid kräfta.
- Kräftor är väldigt hemkära och nostalgiska. Ni är känsliga och dessutom är det många av er som är bögar utan att ni vet om det.
Nu var det han som la handen på mig. Kanske för att känna om hans ord hade gjort mig het. Och så skrattet. Högt och smittande.
Det var det perfekta första samtalet, den perfekta flirten. Vi drack chilidrinkar och han erbjöd mig sin säng flera gånger.
Alla heteromän har sagt det och jag lät det gå ett varv till. Man borde kanske bli bög. Eller åtminstone testa. Hur många är det som säkert kan säga att killar inte är något för mig. Jag är ju trots allt kräfta.
Han var varm att ta på men jag var inte ute efter att böja på mina kända sexuella gränser. Det var skönt ändå. Han förstod mig och det var tillfredsställande nog. Han lyssnade och det var precis vad jag behövde - men jag gav troligtvis inte tillbaka lika mycket som jag fick. Hoppas att han hann montera mig i sitt runkfack i alla fall.
Det gjorde fortfarande ont men jag stoppade tillbaka mitt utrivna hjärta och gick hem. Världens varmaste vampyr satte jag precis intill. Där lär han stanna.
