NORRKÖPING
Boken berättar om Tony, en man i övre 40-årsåldern som hamnar i ett maniskt skov och en livskris. Av den sjudande och hårt svarvade texten att döma påminner tillståndet om att leva inuti en tryckkokare. Läsaren får följa Tonys virvlande framfart i ett tempo lika uppskruvat och flåsande som boktiteln någonsin antyder.
En central händelse är att mamman går bort efter att Tony lite motvilligt besökt henne på sjukhuset. Det blir starskottet som leder till att han gör upp med sådant som hänt, bland annat tar hämnd på att han blev sexuellt utnyttjad i barndomen.
- Men i grund och botten handlar romanen om att förlora sitt jag. Han förlorar sig in i sjukdomen, och förlorar sitt jag när mamman dör. Och han har ävet förlorat sin tro på Gud i det här.
Förmedla inre kakafoniUlf Olsson lider också själv av bipolär sjukdom, som tidigare kallades manodepression.
- Jag vill förmedla det inre trycket, kakafonin och kaoset. Men jag har inte varit fullblodsmanisk, inte så att jag helt har förlorat fästet.
Det Ulf Olsson upplevt själv kallas hypomani, en lättare form av mani som kan förknippas med en ökad kreativitet och produktivitet. Boken är också skriven under inflytande av hypomani.
- Det tog bara tio dagar att skriva den. Jag skrev även kvällar och nätter. Jag hade svårt att slita mig ifrån den när jag skulle äta.
Ulf behöver inte invänta någon inspiration för att sätta sig vid datorn, där framför skärmen dras han ändå igång.
- Jag behöver inte sitta och grubbla över nästa mening. Då är den redan skriven, det är ett flöde i mitt skrivande som jag inte riktigt förstår. Det skriver sig självt. Ibland kan jag nästa undra - är det jag som skrivit det här? Sedan är det roliga med att skriva att det blir som ett äventyr som man inte vet vad det bär.
Likheter med författarenRomanen rör sig i Norrköping och beskrivningen av karaktären Tony är träffande lik författaren själv.
- Jag försökte göra så lätt som möjligt för mig, därför har jag använt mig själv - som jag ser ut. Och var jag bodde.
Stilmässigt är en av de närmaste referenserna Samuel Beckett, vars prosa Ulf alltid har gillat. Även där är tempot ganska uppdrivet, med korta meningar som sitter i varandra.
Till en början var boken ett språkligt experiment med korthuggna meningar utan skiljetecken. Men domen var hård när Ulf Olsson testade texten på några i sin nära omgivning - den var oläslig.
- Jag trodde att det skulle vara något nytt, banbrytande. Men jag fick ge upp, den måste kunna läsas. Den är rätt fartfylld som den är nu redan. Och Bonniers som jag har haft lite kontakt med genom åren sa att "nej, nej, det går inte". De hade gett up efter några sidor.
Ulf Olsson skriver krönikor i Folkbladet har tidigare varit verksam inom Textgrupp Daisy och medverkat i olika antologier med sin poesi.
Hets är hans åttonde roman, men hans första utgivna. Romanen är en e-bok som getts ut av det lilla förlaget FramSteget bokförlag i Kristinehamn.
