Han älskar "världens dummaste land"
Den som såg Michael Moores frejdiga utbrott vid Oscarsgalan nyligen blir knappast förvånad över att han inleder sin nya bok med ett angrepp på George W Bush, "rikets främste skurk".
Korkade vita män
Ordfront</b>
Moore redogör i detalj för det valfusk som förde Bush till makten. En man som ingen har valt har ockuperat Vita huset, säger han. En goddagspilt som varit alkoholist, tjuv, desertör och "sannolikt grov brottsling", som knappt lyckats ta studenten och som nu omger sig med folk som är fast beslutna att sko sig själva och hjälpa sina vänner att bli ännu rikare.
I ett öppet brev till Bush skriver Moore: "Jag vet att du inte behöver mer pengar, du har redan så du klarar dig livet ut, tack vara din farfar, Prescott Bush och hans smarta affärer med nazisterna före och under andra världskriget".
Michel Moore går hårt fram även med resten av fosterlandet. Det krävdes att Nancy Reagan bönade från sin make Ronalds dödsbädd för att det skulle bli tillåtet att forska på aborterade foster. Därför har Moore skrivit en speciell bön där han ber Gud smitta alla politiska ledare och storföretagschefer med någon dödlig sjukdom.
<b>Brutalt språk</b>
Ibland ber han om ursäkt för sitt brutala språkbruk. Sen går han raskt vidare med sina avslöjanden. Kollar skolor med CocaCola-sponsrade läromedel. Skolor där korridorerna är igenproppade av utbrända tonåringar som hasar sig fram från lektion till lektion och undrar vad i helvete de har där att göra. Han jämför med en bondhåla i Centralamerika där han mött tolvåringar som vet att oroa sig för vad Världsbanken ställer till med.
Enligt Moore är USA världens dummaste nation. Bara 11 procent läser en dagstidning. 44 miljoner vuxna har läskunnighet som en tioåring. Tolv miljoner barn får inte den mat de behöver. 108 miljoner är utan tandvård. 45 miljoner saknar sjukförsäkring.
Det har funnits skattepengar till 20000 kärnvapenladdningar medan skolväsende och sjukvård gått åt fanders. För bara 25 procent av budgeten till Stjärnornas krig skulle de fattiga i Asien, Afrika och Latinamerika kunna få rent dricksvatten.
<b>Var ligger Kosovo?</b>
Moore tycker inte att USA borde styra världen, "åtminstone inte förrän en majoritet av dess invånare kan säga var Kosovo (eller något annat land USA bombat) ligger".
Enligt Moore är USA ett företag som styrs av oljegubbar och konservativa hönshjärnor. De behärskar en fjärdedel av världens tillgångar men svarar bara för tio procent av regeringens skatteinkomster. Till skatteparadisen försvinner tio miljarder dollar om året.
Tre miljarder per år går till Israel. Varje amerikan ger varje dag 4 cent av sin lön "till kulor som hamnar i israeliska vapen och dödar palestinska barn".
Michael Moore är upprörd. Han har besökt Västbanken och Gaza och aldrig sett värre elände, förnedring och nöd.
<b>Lösningar på allt</b>
Michael Moores bok är inte avsedd att misskreditera USA utomlands. Han älskar sitt land och vill visa upp dess brister för sina landsmän. För oss som inte har lika stora kunskaper lägger översättaren, Ulf Gyllenhak, in förklaringar lite här och där.
Men det mesta är begripligt. Moore har lösningar på de flesta av världens problem. Han ger råd till Israel, Arafat, Nordirland, Ex-Jugoslavien och Nordkorea. Och naturligtvis till USA, både det vita och det svarta.
USA har ett tvåpartisystem. En av Moores ambitioner är att visa hur lika de två partierna är. Han tycker att demokraterna borde gå upp i det republikanska partiet så att de kan fortsätta med det som bägge partierna är bra på - att representera de rika.
Vi får långa listor med exempel på försämringar som Bush redan hunnit med. Men Clinton var inte bättre, bara mycket charmigare. Han var under flera år så bra på att dra en slöja över sina handlingar "att vi amerikaner kunde resa fritt i många länder utan att riskera att bli jagade av en rasande pöbel som tänkte banka skiten ur oss".
<b> Sverigeparalleller</b>
Ju längre jag kommer i den här boken, desto starkare blir känslan av att jag inte bara läser om USA utan också om Sverige. Överfulla klassrum med läroböcker från 1980-talet. Skattereform som gynnade den rikaste tiondelen av befolkningen. Åtgärder som räddar storbanker. Sparprogram, dra åt svångremmen...
Det finns ingen konjunkturnedgång, säger Moore. De rika vadar omkring i det byte de samlat på sig under de senaste tjugo åren. Och de är nära att pissa på sig av rädsla för att du ska vilja vara med på festen.
Moores lösning på USA:s problem är ett riktigt tvåpartisystem, "där det ena partiet slåss för att få dra av tennisbanan på baksidan av huset som omkostnad i rörelsen, och det andra partiet slåss för rätten att träffa en läkare om man blir sjuk".
Ett parti för de tio procenten rika och ett parti för de övriga nittio procenten alltså.
Det är här likheten med Sverige blir riktigt påträngande. I USA inleddes förfallet med Nixon i början av 1970-talet, ungefär samtidigt som SAF satte igång sitt undermineringsarbete i Sverige, senare med effektiv draghjälp av Ingvar Carlsson.
<b>Inspirerande</b>
Man kan läsa den här boken för att lära något om USA. Men man kan också ta den som inspirationskälla för hemmabruk. Även här skulle vi behöva slå ihop våra båda största partier så att de kan göra det de båda är bäst på - ja, ni vet. För att sedan hitta ett parti för oss andra nittio procent.
Men först kanske vi bör önska oss en svensk Michael Moore, någon som gör en ordentlig genomgång av vad Bildt och Carlsson och Persson uträttat under de senaste årtiondena. Nån som kan visa upp både dom oss oss i en riktigt avslöjande skrattspegel. Michael Moore har visat hur det kan göras.
Så jobbar vi med nyheter