Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Håller hov på scen

Senast jag hade nöjet att se Tomas Andersson Wij på en konsertscen i Norrköping var när han kuskade runt som publikuppvärmare till Anna Ternheim här om året. Då skulle han klämma in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och begränsade sig till sina mest välkända melodier.  Förutsättningarna är väldigt annorlunda den här kvällen.

Foto: Andreas Skogh

Kultur och Nöje2008-10-27 03:00
Mikael Mjörnberg
Uppbackad av en ensam kompmusiker kliver Andersson Wij ogenerat in på scenen och spelar i nästan två timmar. Han blandar nytt med gammalt och gräver fram gamla melodier han från början skrivit åt andra musikanter. "Sång, gitarr och piano", som höstturnén kort och gott kallas, är en oerhört gemytlig odyssé genom hans artistskap. När jag intervjuade sångaren för några år sedan talade han om att en låt inte känns klar förrän texten verkligen är på plats och den här kvällen är det förstås rösten och de genomarbetade texterna som står i centrum. Kanske rent av mer än någonsin tidigare. Bland all förortsrealism och melankoliska Sverigeskildringar står det oerhört klart att Andersson Wij är minst lika mycket en berättare som en musiker. Hans låtar är tonsatta historier snarare än renodlade melodier som försetts med djuplodande texter. Klart att han har några låtar som är så där bedårande vackra att man bara smälter samman också. Vem värjer sig exempelvis mot "Hälsingland", "Landet vi föddes i" eller "Oroshjärta"? Ingen vid sina sunda vätskor i alla fall. Men poängen är att merparten av killens låtmaterial framstår som ganska grått vid sidan om andra, men växer ut till en imponerande helhet när texterna tar plats och han håller hov på scen. Han sjunger och berättar, seglar iväg med sina melodier och verkar faktiskt ha det precis lika trevligt som oss i publiken. Även om några av de trögare bitarna nog hade gjort sig bäst kvar bland textpapperen i garderoben... När extranumren egentligen är slut plirar Andersson Wij över glasögonbågarna och ställer en fråga. - Är det någon som vill höra något speciellt? Varpå önskningarna naturligtvis haglar över honom och han avverkar "En svensk rockstjärnas död", som han faktiskt en gång i tiden skrev åt Totta Näslund utan att veta att denne var döende i cancer, och "Trummorna och musiken", som han berättar att han inte spelat på väldigt länge men sedan ändå kommer ihåg alldeles perfekt. Efter detta får "Blues från Sverige" avsluta en konsertkväll som går i det subtilas tecken. Berättaren Tomas Andersson Wij får varma applåder när han kliver av scenen.
Tomas Andersson Wij Lucky You, Skandiateatern Publik: ett hundratal Betyg: * * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje