Hålla sams och hjälpa varann...
Öde på Ö Av och med: Anders Berggren och Lasse Olofsson Regi: Anki Magnusson Musikteater bob
Anders Berggren och Lasse Olofsson är ensamma på en öde ö. Foto: Tina Grenzelius
Foto:
Det behöver inte barnen fundera på när de tittar på pjäsen Öde på Ö, men nog kan föreställningen väcka tankar åt det hållet. Tankar man kan tralla till emellanåt. För Anders Berggren och Lasse Olofsson avbryter med trudelutter när det kör ihop sig mellan dom.
Charles och Gurra har drivit iland på en sandrevel, skeppsbrutna från varsitt och vitt skilda håll. Där finns bara de två, en palm, en låda.
Nu gäller det. Båda tycker att den andra är lite konstig. Så där gör man väl inte! Inte där jag kommer ifrån!
Va! Korv? Äter du mald gris som har stoppats i tarmar?
Va! Äter du grodor också - och när det ska vara fest!
Visst är vi konstiga, allihop.
Alltså lätt att känna igen konflikter man kan skratta åt när man har den bekväma distansen som publik.
Det blir ju lustigt och det dröjer inte länge förrän Charles som är flygare sätter ner foten: det måste finnas regler! Gurra, fiskar"n, undrar vad regler är. Så blir det ordning och uppdelning och naturligtvis strid om de ytterst begränsade medel som finns att dela på. En bild av världen.
Barnen protesterar när Charles blir orättvis, fiskaren är nog ändå en snällare kille. Fast båda gullar med fina fisken...
Efter krisen blir det en uppgörelse i godo och ännu en trudelutt.
Det här är en pjäs som nog bäst passar för lågstadiet, den är enkel i utformandet, stilla, lågmäld och hela framtoningen är mjuk. Ändå är konflikten och ämnet mycket tydliga. Nog förstår även ganska små barn att det här handlar om att man måste dela med sig och hjälpa varandra.
Ett happy end också, lyckligtvis. En rar och behändig historia som skulle kunna passa utomordentligt väl som inledning på något program om mobbning eller till ett vanligt resonemang i en klass om samlevnad.
Så jobbar vi med nyheter