Berätta om bakgrunden till Jazzmaskinen!
– Det är lite min idé och mitt projekt från början. Jag hade ett gäng låtar liggande som jag ville få ut. Men man vill också spela med dem man tycker bäst om att spela med.
– Hela grejen bygger på dem som är med. Det är dem man skriver låtarna för. Marcelo (Gabard Pazos, reds anm) är en gammal plugg-kompis som blev pricken över i Han är en konstnär rätt igenom.
Det är lite ovanligt att en trummis är drivande – vad kännetecknar ditt låtsnickeri?
– Det är svårt att säga själv. Men det är viktigt att det är ärligt uttryck. Jag försöker inte ändra på mig själv, utan låter min personlighet genomsyra det jag gör.
– Men man får tänka på hur man skriver låtar, ger instruktioner och lägger upp repetitioner, så att de andra får frihet att göra sin grej rent konstnärligt.
Skivan spelades in på De Geer-gymnasiet i höstas. Hur gick det?
– Bra. Vissa låtar var lite lösa i kanten, så att man inte bara skulle göra jobbet utan också kunna nå längre in i låtarna. Om man pratar samma språk musikaliskt, som vi gör, så fungerar det nästan automatiskt.
I morgon kväll hålls releasefest på Crescendo. Vad kan publiken förvänta sig?
– Det blir en blandning av mycket musik, och samtidigt finns en röd tråd.
– Det blir mycket från skivan. Men på slutet kommer några speciallåtar som jag inte vill avslöja.