Du spelade inne på Saliga Munken i vintras, hur blir det att återvända?
- Det känns bara fantastiskt roligt. Det är mitt favoritställe och jag har sett fram emot spelningen i flera månader. Publiken mottog mig med öppna armar senast och allt var så otroligt välordnat och proffsigt. Ljudteknikerna var så duktiga.
Vad bjuder du på?
- Det blir mina egna låtar från skivan "Time Heals Nothing" och sedan gör jag en cover på Eurytmics "There Must Be An Angel".
- Det blir en akustisk spelning, men det går lite vilt till i vissa låtar. Det skiljer sig från skivan, då blir det roligare för alla.
Du har även en doldiskarriär med jinglar för tv, reklamfilmsmusik och demosångerska. Trivs du med det?
- Ja. Nu jobbar jag med att göra musik till en tv-program. Det finns en budget, det är ett beställningsjobb och allt är så tydligt. Det går fort, och det är jätteskönt.
Hur blir den kommande skivan som du jobbar med?
- Det blir mer tempo, mer poppiga låtar. När man spelar ute kan det vara jättekul med det akustiska, men ibland vill man kunna drämma till.
Vad inspirerar dig i låtskrivandet?
- Människors livshistoria. Jag inspireras av folk som gått igenom något svårt och tagit sig igenom det med hjälp av positivt tänkande. Jag tror på uttrycket: "You are what you think". Man kan göra i stort sett vad som helst med tankens kraft.
Du har i intervjuer pratat om din blyghet. Vad driver dig att utmana den?
- Det är svårt att vara blyg och artist, men jag är inte ensam om det. Jag har flera gånger försökt att lämna musikbranschen, men har blivit indragen igen. Jag har någon form av kall. Musiken bygger lätt bo i ens huvud, men man får försöka att inte ta den och sig själv på så stort allvar.
Du var förband på Kents turné inför en väldigt stor publik. Hur var det?
- Vidrigt, men jag märkte att går man behöver gå emot sina rädslor. På sista spelningen började det bli kul.