Hur hinner man förbereda sig?
- Det gör man inte. Jag har inte gjort de här sångerna på några år. Det får jag ägna kvällen åt. Jag skulle ha åkt till Cardiff i morgon (läs i dag), där min man ska dirigera Last night of the proms på lördag. Nu får jag skjuta på resan, men jag hinner se föreställningen. På så sätt är det perfekt att konserterna är i morgon och på fredag.
Vad tycker du om de stycken du ska sjunga?
- Les Illuminations är ett underbart verk av Britten, men Mahlers symfoni är mer skrivet för mezzosopran, det är lite lågt för mig. Det är roligare med Britten, det är mer att göra - i Mahlers symfoni är jag bara med en liten bit. Brittensångerna blir allt vanligare och är oerhört trevliga, melodiösa, korta och vackra.
Vad kan publiken förvänta sig?
- Jag hoppas att det blir lika bra som det blivit med Miah Persson. När det blir så här är det alltid spänning.
Sjunger du Arthur Rimbauds dikter på franska?
- Ja, jag sjunger dem på franska och Mahler på tyska. Som sångerska måste man klara att sjunga på olika språk. Jag sjunger även på 1800-talsitalienska, men det är inte samma sak som den italienska man pratar idag. Det kommer nog att vara en del ord som jag måste titta lite extra på, och i några takter kommer jag säkert att bli osäker.
Du jobbar mycket utomlands, varför har det blivit så?
- Jag studerade utomlands och har inte riktigt fått in den där foten på de svenska operahusen. Jag jobbar mycket på Stockholms konserthus och har sjungit på Nobelprisutdelningen och Polarprisutdelningen.
Vad är det roligaste du har gjort i din karriär?
- Allt är roligt på sitt sätt. Att följa kungaparet och sjunga på en statsmiddag i Reykjavik var inte så dåligt. Den roligaste rollen var Zerbinetta i Ariadne från Naxos som sattes upp i Leipzig. Eller när jag var i Nürnberg och gjorde Adina. Kollegorna eller tillfället är avgörande.