Anneli Evaldson, jazzångerska, som gästar Crescendo idag, onsdag.
Blir det din debut på Crescendo?
- Ja, jag har försökt att få en spelning där ganska länge. Det tar tid att etablera sig på klubbar i olika regioner. Om en klubb går i täten och vågar släppa in en, och man får fina recensioner, så brukar flera hänga flera på.
Vad kan vi förvänta oss?
- Sväng, närvaro och nerv. Främst blir det material från The American songbook. Men lite eget också. Både från min förra skiva och från den kommande som jag spelade in för några veckor sedan. Men det blir många jazzstandards som folk känner igen som vi har gett nya arrangemang. Jag försöker göra något fräscht och nytt av dem.
Berätta om din uppföljare!
- Den kommer senare i vår. Trumpetaren Peter Asplund har skrivit några låtar där han tagit fasta på mina soulrötter. Det är en jazzplatta med jazzstandards, men med lite soulstänkare. Men det är ett mer varierat material än på den förra skivan.
Vilka är dina husgudar och förebilder?
- Etta James, som nyligen gick bort, är min absolut största förebild, så det känns verkligen sorgligt. Hon har präglat mitt sätt att tolka låtar och min sång och urvalet av låtar.
Du är helt självlärd och läser inte noter, läste jag.
- Nej jag har aldrig pluggat musik, det har aldrig varit mitt förhållningssätt till musik. Jag växte upp med en svårt sjuk mamma och det tog tid för mig att fokusera på musiken.
När valde du att satsa på musiken?
- När jag släppte min debutskiva för två år sedan. Men jag har ju sjungit sedan jag var sex-sju år. Det här har varit det enda jag har velat göra.
