Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Håkan Hellström kan bjuda på mer

Jag läste en anekdot i numera avsomnade nätmagasinet Metica som i detalj beskrev hur en vansinnig Håkan Hellström - då djup och missförstådd basist i Broder Daniel - kastade sig in i förbandets turnévan för att spöa den som stulit hans bas. Ett instrument som senare visade sig ligga välbevarat i bandkamraten Henrik Berggrens case.  Det är inte riktigt vad vi förknippar med urgöteborgaren idag.

Foto: Moa Sandh

Kultur och Nöje2008-11-03 03:00
Mikael Mjörnberg
 Om historien nu är sann, man kan ju aldrig så noga veta i dessa dagar, var det uppenbarligen en betydligt mer spontan Håkan Hellström som ramlade fram längs andrastadens gator på den tiden. Låter det konstigt? Hur kan en snubbe i ett introvert popband vara mer spontan än den helyllekille i sjömanskostym som med spralliga upptåg och klämmiga låtar tagit sig in i svenskarnas hjärtan sedan dess? Jo helt enkelt genom att då gjorde han vad som föll honom in - som att ilsket kasta sig över ett förband - idag är allt planerat in i minsta detalj. Det är precis där problemet med Håkan Hellström som liveartist ligger 2008. Hans musik och image är som uppbyggd för att bygga på spontanitet och ren eufori inför vad han gör. Så var det när falsksångaren hastigt och lustigt slog igenom med hobbyprojektet "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Då angränsade de andrenalinpumpande spelningarna till ren galenskap och Hellström stod mitt i alltsammans. Så är det inte idag. Allt händer på precis rätt ställe, låtarna är tjusigt hopvävda, Håkan vet precis vad han ska säga och även om bandmedlemmarna försöker se tokigt uppspelta ut är det ganska uppenbart att allt är noga inövat, nästan koreograferat. Håkan är så professionell att det blir ospännande. Speciellt när orkesterns spelinsats inte är den bästa. Med ett så brett band där det ges utrymme för två blåsare borde det kunna svänga betydligt mer än det gör. Men så tycker förstås inte den svältfödda publiken. De älskar honom ovillkorligt från start, även om det faktiskt är väldigt tydligt att det är de gamla låtarna som är populärast. Den där känslan av "vi mot världen" som finns i "Ramlar", "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och inte minst oerhört vackra "Nu kan du få mig så lätt" spiller över en aning i den hängivenhet och eufori som borde finnas där hela tiden. Lustigt nog uppstår kvällens största magi i Eldkvarn-covern "Gatan fram". Där finns en nerv som helt saknas i Håkans egna låtar. Det blir lätt så när man spelat ett material till leda och plötsligt får något nytt att bita i. Då tänder bandet till. I den avslutande mastodontversionen av "Det är så jag säger det" lyckas Håkan dessutom få in en bit ur "Kärlekens tunga" och visar på nytt att han är skicklig på låtstölder. Hellström ger publiken vad de vill ha, men han skulle kunna bjuda på så mycket mer.
KONSERT Håkan Hellström Flygeln Betyg: * * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje