Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Häftigt balkansväng med decibelvarning

Foto: Sandberg Niclas

Kultur och Nöje2008-04-05 03:00
Patrik Selsfors
Svänget var emellanåt djävulskt på Skandiateatern i den sena torsdagskvällen när serbiska Boban Markovic orkestar bjöd på sin täta, rytmiska, romska brassmusik. Vid 22-tiden steg den 13 man starka Boban Markovic orkestar upp på scenen och publiken uppmanades redan i presentationen att resa sig ur stolarna och ställa sig framför scenen där det gick att dansa. Det visade sig vara ett bra tips. Med tre slagverk av traditionellt snitt och tio brass-lirare piskade man direkt upp ett tungt sväng som det var svårt att stå emot. När ett brassband av denna storlek lirar så pass tajt och rytmiskt blir det ganska bra tryck vilket märktes på publiken som snart stuffade loss ordentligt. Tyvärr är det väl också ganska svårmixat. De två förgrundsgestalterna och huvudsolisterna Boban och hans son Marko Markovic hade en hel del mikrofontrassel vilket fick Boban att tydligt visa sitt missnöje åtskilliga gånger under konserten. Det är också decibelstarka instrument vi talar om, en och annan hördes anmärka på den höga volymen och det var en smula grötig ljudbild. Man spelade mestadels instrumental musik men kapellmästaren fattade mikrofonen i några låtar, bl a "Sucarije" och så "Kalashnikov" som kan höras i Kusturicas film "Underground".
Rytmerna kan ofta beskrivas som piskande hårda, kantiga, nästan sambaaktiga mönster; över det de romska skalorna, ibland klezmer-aktiga melodier, kompet rytmiskt riffande. Bandet är skickligt och tajt men framförallt huvudsolisten, trumpetaren Marko imponerar med sina halsbrytande improvisationer, även pappa Boban excellerade i några solon när han väl hittade en mikrofon som lät. Det var förvånansvärt mycket folk, kanske bortåt 250 personer, som sökt sig till Skandiateatern; dessutom en väldigt blandad publik, inte alls bara de med rötter på Balkan utan också mycket infödda svenskar, påfallande många unga. Intresset finns alltså för denna slags musik som onekligen får igång de stelaste dansben men även är solistiskt virtuos. Det blev till en annorlunda och häftig musikupplevelse på Skandiateatern, man får hoppas att fler arrangörer följer Klubb Republiks exempel och vågar satsa på lite "smalare" musik. I det här fallet visade sig ju smalt faktiskt vara brett och det är alltid glädjande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje