Gustavsson lämnade något nytt efter sig

Under många år studerade han vattnets virvelströmmar genom stan och observerade skiftningar i färg och djup, kraft och liv. Han blev en strömkarl.
Han avled förra året och nu tar Konstforum tag i mycket av hans efterlämnade verk och försöker sortera dem i stil och tid - något han själv brydde sig mycket lite om.
Nu kan man ändå se utvecklingen som startar med tecknande i svart/vitt, för det mesta, både hårt och kantigt och några bilder med mjukt anlagda växtknoppar. Det är 60-tal och en prövotid, han kunde delta i en utställning på Konstmuseet redan 1965, men han lyckades alltid undvika konstskolor.
I det måleri där man så gärna vill läsa in naturen var det alltid så att Jan Allan Gustavsson dröjde länge vid sina vita gränsstreck som på något sätt ordnade kaos, de mörka djupen och den rörelse som verkar ha varit hotande. Ramen kunde han bryta, men den där geometrin som ordnade - eller dolde - låg kvar - till de sista målningar han utförde. Då brast delar av gränsen.
Mer fick vi inte veta.
Det är spännande att se den här utvecklingen, Gustavsson var trogen sin färgskala och man kände alltid igen sig i hans "stänkteknik" eller i hans sätt att lägga an färg med spatel. En serie teckningar visar något ännu svartare än vattnets sugande djup, här är en sorts collage med krig och förödelse som botten.

Gustavsson lämnade något nytt efter sig

Jan Allan Gustavsson är Norrköpingskonstnären som åtminstone här i Folkbladet vid flera tillfällen blivit kallad Strömkarl.