Gupp, tv och om att stå fast
Om vi får gupp överallt, precis överallt så blir det inga olyckor kvar. Och det är ju fint, det finns väl bättre sätt att dö på än i trafikolyckor. Så alltså: ingen trafik, inga åtföljande katastrofer. Vilket verkar vara hela tanken med säkerhetsförordningar. Ingen trafik och folk för leva på ända tills cancern eller hjärtinfarkten kommer.
Samhällsekonomiskt kanske det blir dyrare att ta hand om hjärtana än om trafikskadade, men så cynisk får man bara inte vara.
En liten besvärlighet med guppigheten är allt ångande av avgaser och bly som måtte öka väldeliga med det eviga köandet i stan, men sånt är ju för all del svårt att mäta.
Ifråga om gupp har jag alltså egentligen bara ett tips. Gör lite diken istället, omvända gupp liksom. Dels spar man nog mer för en urgröpning måste väl vara billigare än en uppbyggnad, och så är det fint med omväxling man ska alltid vara på sin vakt när man kör - inte mot trafikanter kanske, men se till att inte kamaxlar eller nåt sånt tar skada.
Den stackars tv-serien Vita tänder börjar samtidigt som schlagerfestivalen. Vita tänder handlar om loosers, några av alla de myror som strävar på i samhällsbygget. Utan att få några framgångar. Alltså, tvärtemot ettans förhoppningsfulla och uppjagade och toppstajlade uppåtsträvare som åtminstone får vara i rampljuset en liten stund, kanske till och med få en chans även om de inte vinner.
Vita tänder är mil från sådana scener och allt är så elakt banalt så man bara känner igen sig. Bra tv-film tycker jag som inte lyckats nåt vidare när jag försökte läsa boken. Dessutom - man kan få känna sig som rebell när man kollar tvåan i stället för det som alla pratar om sen.
Bara att skaffa nya vänner.
Teske står fast.
Jag vet inte hur det kommer sig men det där är en rubrik jag vill klippa ur och sätta fast på kylskåpsdörren bland andra ord på vägen. Oavsett vad det handlar om. Dels finns här ett drag av alliteration fast jag vet att det inte är det men det som ligger bakom rubriken är desto härligare. En politiker som inte ger sig fast arga och kanske också mäktiga grupper samlas och hötter med nävar och visar att nedskärningsbesluten får fruktansvärda konsekvenser coh att barn får restid till nya skolor och kanske kommer att känna sig olyckliga och kanske hela orter rasar samman.
Men Teske står fast.
Nu är all ironi borta, jag tycker det är hoppfullt i en värld av svikare och fegisar. Hennes uppgift som politiker måste vara att se till helheten. Och hon gör det. Hon ser att om man inte sparar här så måste man kanske låta de redan alltför stora klasserna i innerstaden bli ännu större eller något annat hemskt.
Åtminstone hoppas jag och vill tro att det är så det fungerar. Slå gärna på politikerna och protestera, men o så skönt när de inte än en gång säger "vi ska se över det här igen".
Det ska vara färdigöversett och väl genomtänkt när beslutet läggs fram, så som det kanske faktiskt är nu.
Så jobbar vi med nyheter