Gunnarsson prickar in orden
HANS GUNNARSSON Allt ligger samlat Albert Bonniers
Författaren Hans Gunnarsson. Foto: Ulla Montan
Foto:
De är olika, parvis och individuellt. Ett allvarligt sjukt barn finns också.
Hans Gunnarsson berättar om Bollängen där de bor, om fyra personer som rör sig som fångar i sina smutstrista miljöer, av varandra och omständigheterna.
Det är mycket vardagsnära, i en hopplös gråsörja. Instängda, tvingade, men inte mer än de flesta. De fyra anstränger sig att föra ett socialt liv, halva boken handlar om en middag hemma hos det ena paret. Det är ansträngt, svårt att hitta varandra, vad ska man säga, kylan växer, ingen når någon eller något. Det är som det kan vara och det känns förskräckligt, men visst är det säkert skildrat.
Gunnarsson låter de olika personerna berätta eller tänka. Var och en en ö. En levande erotisk puls av erotik ges ingen chans, dör. Hot eller möjlighet.
Tommy ser allt utifrån, han är egentligen skådesplare, men han bygger på sina modeller, av järnvägen och av hyreshuset, med alla liv i sina akvarier. Hans hus. Allt ligger samlat.
Ibland kan det kännas lite långt till de här personerna. Kanske delas det problemet med författaren som till sist låter en taxichaufför blandas in i historien och mycket snabbt tecknas hans kommande framtid och den bryr man sig faktiskt inte om, honom känner vi ännu mindre.
Efter den senaste, En jävla vinter som beskrev Finspång och en ung mans plåga, är den här berättelsen förlagd till Stockholms förort, men det är alla de där snabbfabricerade förorterna med utslitet bråte, överallt. Det som behandlas är meningslösheten. Den som förkväver men som går att sätta ord på. Ord som Hans Gunnarsson finner.
Så jobbar vi med nyheter