Gripande och tänkvärt
Foto:
Effekten är förlösande när den kuvade och underdåniga Viola, spelad av Monica Wilderoth, äntligen tar bladet från munnen i andra akten. Då bränner det till ordentligt.
Räddad är berättelsen om ett borgerligt äktenskaps olycka och upplösning. Pjäsen har jämförts med Henrik Ibsens Ett dockhem, där Nora lämnar make och barn. Men litteraturforskare menar att Alfhild Agrells syn på kvinnans situation är ännu mörkare och hon driver sin samhällskritik längre. Viola kunde inte lämna sin make, eftersom hon då skulle förlora sitt barn.
Till skillnad från Ibsen har Agrell blivit bortglömd. Det är glädjande att hon nu återupptäcks och får en plats i litteraturhistorien. Räddad hör hemma där, den är gripande, rolig och tänkvärd.
Men samtidigt är pjäsen skriven i rasande ilska och den är långtifrån oproblematisk. Dramat är svart-vitt, med roller som inte så lite påminner om Askungen och den elaka styvmodern.
Den här typen av dramaturgi kräver ett nyansrikt och subtilt skådespeleri. Monica Wilderoth lyckas också låta bli att spela alltför mycket martyr och Evabritt Strandberg gör en stark insats som högdragen rektorska, iskallt beräknande under en älskvärd yta.
Men fler skådespelare övertygar på scenen: Mats Huddén i den uppfriskande rollen som den syrlige farbrodern och Tobias Almborg som maken Oscar, en lättsinnig slarver - svag för kvinnor och champagne - som mot slutet får självinsikt.
En annan fara är att stycket balanserar nära gränsen till det alltför sentimentala och pamflettaktiga. Men den fräna humorn räddar första akten från att kännas kladdig, och komplexiteten räddar den andra från att bli endimensionell.
I ett ögonblick blir Viola mindre helgonlik när hon avslöjar sin strävan efter status, att den enkle barndomskamraten inte dög till att gifta sig med.
En handling som enbart bygger på att publiken förfasar sig över kvinnans utsatthet i det sena 1800-talet hade inte räckt. Men flera ämnen som fortfarande känns aktuella och angelägna lyfts fram: bristen på kvinnlig solidaritet, uppfostrans roll, frigörelse från föräldraarvet och betydelsen av pengar och anseende. De många bottnarna gör att pjäsen vinner i styrka och håller för framtiden.
Så jobbar vi med nyheter