BEATE GRIMSRUD
En dåre fri
Albert Bonniers förlag
Här är författaren och filmaren Eli huvudperson. Redan från det att hon är barn, men under hand i berättelsens gång, börjar rösterna av Espen, Emil, Erik och prins Eugen rumstera i hennes inre, tala till henne. Hela tiden finns de där, småpojksjagen, mer eller mindre högljudda.
Eli berättar inte för någon om rösterna. Trots att de första flyttade in i henne redan när hon var barn och trots att de tjattrat samma dödliga budskap i tjugo år är de en hemlig kvartett, dolda för omvärlden. Att tala om rösterna är att blotta sin strupe, visa sig svag. Den offentliga författaren och filmaren Eli vill inte bli en lika offentlig patient.
En dåre fri rör sig oavbrutet i och över gränslandet för det outhärdliga, och som läsare lägger man ifrån sig boken med en känsla av att vara manglad, genom både själ och kropp.
Den är ett avgrundsvrål ur ett mörker som ingen vill låtsas om.
"En dåre fri" är i grunden också en sorts bildningsroman. Trots att författaren i intervjuer lite halvlamt har förnekat de självbiografiska makeringarna - huvudpersonen är inte bara jämnårig med författaren, bördig från Norge, skrivskoleutbildad i Sverige och bosatt i Stockholm. Hon har också skrivit manus till precis samma filmtitlar och utgivit samma böcker på samma förlag, som hon dessutom mottagit samma prestigefyllda litteraturpriser för. Att skildringen av romanfigurens psykiska sjukdom bottnar i egna erfarenheter känns därför också självklart, och det är något som i alla fall förlaget inte sticker under stol med i sina presentationer.
Att en författare flätar in sin självbiografi i texten är naturligtvis inte i sig särskilt udda, och i slutet av romanen lägger sig det självkommenterande perspektivet allt tyngre över skildringen. Eli börjar skriva en självbiografisk bok om "rösterna", en bok som beskrivs som utgångspunkten för hennes inre helande, som ska få världen att lyssna.
Hur det än förhåller sig med denna självbiografiska botten i En dåre fri, så är den en fortsättning på Beate Grimsruds starka författarskap. Det är en mycket suggestiv och tät roman som darrar av anspänning. Berättandet är skarpladdat, med ett språk som blöder.