Gösta på turné med sin stora idol
NORRKÖPINGMed si så där åtta miljoner sålda skivor i ryggen måste väl Gösta Linderholm sägas vara en av Sveriges mest folkkära artister.- Många tradjazzare är för inkrökta och vänder ryggen mot publiken, men musik måste vara underhållning och glädje. Det går inte att bara staplar låtar på varandra, säger Gösta Linderholm.På söndag gästar han Norrköping på en turné med en av sina första idoler - Chris Barber.Vad lockade dig till den engelska revivaljazzen?
Gösta Linderholm besöker Norrköping på söndag. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Han minns den första upplevelsen av Chris Barbers Jazz-band. Det var en live-upptagning från Royal Festival Hall med låtar som "Ice Cream", "Storyville Blues" och "Its tight like that".
- Den fällde mig fullkomligt. Det var en revival att man kan spela New Orleansjazz på det här sättet. Det var modernare, med mer luft och ett band som det svängde om, berättar Gösta Linderholm.
<b>Liftade i England</b>
Tradbomben rullade över världen och en av de mest aktiva i Sverige blev Gösta Linderholm och hans Jazz Doctors. Redan då var trumpetaren Staffan Kjellmo med, precis som trumpetaren Pat Halcox har följt Chris Barber åt i alla år.
Chris Barber blev Gösta Linderholms fixstjärna och idol, men det var inte oproblematiskt att vara engelskorienterad.
- Det var inte riktigt accepterat, utan det var ungefär som att gilla Abba på 70-talet. Riktig jazz var amerikansk jazz, men det brydde inte jag mig om.
- Jag åkte till och med till England och liftade, eftersom jag inte hade några pengar. Så jag hade klarinetten under armen och en stor sjösäck på ryggen. Sedan gick jag på landsvägarna, bodde i sovsäck i skogen, slickade frimärken hos pacifisterna för gratis husrum... Allt för att få spela på klubbar i London och träffa de där killarna. Jag var tio år yngre så man var ju lite skrämd av dem. Men det var häftigt!
<b>"Beatles - musikens dekadens"</b>
När The Beatles kom höll Gösta Linderholm föredrag om den musikaliska dekadensen på lektionen i svenska.
- Jag pratade på om de långhåriga tölparna och den musikaliska dekadensen. Sedan tänkte jag att jag skulle se den där gruppen som spelade "Hard Day ´s Night" och allt vad det hette.
- Jag blev totalt knäckt, men förhäxad och blev en Beatlesfan med stora mått. Jag köpte en elgitarr och hela baletten. Jag höll kvar vid visan och jazzen, men fick också influenser ifrån popens melodier.
Med Sveriges jazzband, som Gösta bildade 1969, kom hans stora genombrott med låtar som "Brittas restaurang" och "Hallå lilla fröken". Alla var de baserade på den typ av jazz som Chris Barber spelar.
- Svänget, glädjen och melodierna. Musiken ska vara en motpol till livets tragik. När det svänger besinningslöst och man är ett band som spelar ihop kan man känna en fullkomligt sanslös lycka. Den här musikformen bygger på melodi och samspel.
Men Linderholm håller även fast vid visan. Han menar att halva publiken kommer för jazzen och den andra halvan för visan. Och alla som hört Gösta Linderholm i Borgsruinen vet ju att han lika gärna spelar "Trosorna på linan " och "När morgonen gryr" som jazzigare "Vaxholms vita måsar".
- Att få avsluta Crescendos sommarkonserter är det roligaste på hela året. Det är alltid en otrolig stämning, packat med människor och så vackert när solen sänker sig över oss. Det borde finnas fler bergsruiner.
<b>Julskiva</b>
De olika årstiderna inspirerar Gösta Linderholm som i dagarna släpper en julskiva, "Nu är det jazzjul igen". Den ges ut tillsammans med "Lenas och Göstas julbok" som han skrivit tillsammans med sin hustru. Skivan innehåller bland annat en varian av Chuck Berrys "Spring, Rudolf, spring" och "Jag såg mamma kyssa tomten".
Om jullåtarna spelas redan nu på söndag i De Geerhallen är väl lite osäkert. Men även denna gång blir det New Orleans och visor. Eller med Göstas ord:
- Det blir ett par bollar jazz och lite visor.
Så jobbar vi med nyheter