- Det får bli imorrn kväll, vi ska bort, svarade jag tacksamt.
Grannparet fogade sig snällt och anlände punktligt kvällen därpå. Med sig hade de långkok på högrev, som hade tagit hela dagen att laga. Öl och vin bjöd de också på.
- Välkomna då, försökte min sambo lite lamt.
Himla trevligt hade vi. Verkligen. Så rart av dem. Tänk att det finns så rara människor, tänkte jag medan grannarna tog disken. Själva hade vi blivit två riktiga gnällspikar sedan barnen kom så det värmde med lite genuin omtanke.
Två dagar senare plingade det på dörren igen. Det var mannen i vårt charmiga grannpar.
- Vi ska till returen, om ni vill kan vi ta med era papperssopor också.
Jag fullkomligt häpnade, så otroligt vänligt! Återigen slog det mig vilka toppengrannar vi hade. Det var annat än på förra stället där man fick "din-mamma-arbetar-inte-här"-lappar i brevlådan om man råkat slarva med rengöringen av tumlarfiltret. Ut åkte julklappspappret, allehanda kartonger och några gamla lampor. Lika bra att passa på.
Ytterligare några dagar senare var det dags igen när vi sprang på varandra ute i trapphuset.
- Just det, om ni vill kan ni få låna min nya dator eftersom ni inte har någon stationär, istället för att den ska stå i förrådet. Den blev över när jag bytte jobb.
Vi stirrade på honom med halvöppna munnar och min sambo tackade snabbt ja. Hur var det möjligt? Det var helt enkelt bara för... snällt. Då trillade poletten ner med ett brak. De var ute efter någonting. Så måste det vara. Sådan här snällhet fanns inte på riktigt.
På kvällen försökte jag komma på vad. Jag började med bilen. Vi hade en kombi - det hade inte de. Men vem lånar ut en dator för flera tusen för att få låna ett bagageutrymme vid enstaka tillfällen? Då vore det billigare att hyra ett släp. Nej, det var nog inte bilen - en rostig Passat från 1999. Nej, det var verkligen inte bilen.
Uteplatsen. De var kanske sugna på att tillbringa sommaren på vår härliga uteplats. Vilket i och för sig bara vore trevligt. Plus att deras egen balkong var grym... Nej, det stämde inte heller.
- Jag vet att det här låter galet, men kanske tycker de helt enkelt bara om oss? föreslog min sambo efter flera timmars vridande och vändande.
Jag hajade till inför hans klarsynthet. Självklart var det så. Vi bodde grannar med ett par swingers! Det var den enda naturliga förklaringen till denna pompösa vänlighet, förutom vanlig godhet som ju inte finns. Jag andades ut och kände mig nöjd över att ha knäckt gåtan. I tid.