"Gör det sämre för din tonåring och han eller hon blir en lyckligare människa"
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - finns det något onödigare än en tonåring? Hur många ungar var det egentligen som gjorde något nyttigt förra veckan när det var sportlov. Jo, jo, de som hade råd passade väl på att vintersporta på någon skidort, många tog säkert med sig ungarna till ett badhus eller en skridskobana inomhus - om de är någorlunda små. Barnen alltså. För när de blir tonåringar så ingår de en pakt med Satan.
Jag vet inte om det någonstans i världen finns ett skörare folkslag än svenskarna och då framför allt den svenska tonåringen. Det finns definitivt inga andra ungar i hela världen som är så bortskämt gnälliga. Och eftersom det inte är någon som behöver en svensk tonåring behöver de heller inget göra. Och när man inte har något att göra eller något verkligt att vara rädd för, ja då får man liksom väldigt mycket tid över att oroa sig för skitsaker. Skaffar sig små kvasidepressioner och tror på fullaste allvar att livet är över när hjärtevännen gör slut. När den årliga Bris-rapporten landar spärrar hela den svenska vuxenvärlden upp ögonen av fasa och tycker att det är hemskt hur barnen mår i världens bästa land. Köerna till BUP ringlar längre än de till bokrean, säkert längre än brödköerna i Sovjet och definitivt längre än köerna till Café Opera. Att skaffa fler psykologer är som att sätta plåster på en hjärtinfarkt, inte särskilt smart i längden. Istället finns det små enkla och billiga sätt att rädda den svenska tonåringen på. I själva verket borde det vara så att tonårsföräldrar ska behovsprövas. Med det menar jag att man borde kolla om man verkligen behöver en tonåring och i så fall till vad. För om man inte gör det så tycker jag det är bättre att skaffa en vandrande pinne, som på många sätt påminner om en tonåring. Fåordig, undandragen och inte särskilt aktiv när man tittar på, men utan behov av att vara behövd. När jag tänker efter kan jag komma på hur många behov som helst som får vilken tonåring som helst att känna sig oersättlig och väldigt, väldigt behövd. Allt som behövs är en mer behövande vuxenvärld, en ynkligare och mer handlingsförlamad. Jag kommer att tänka på behov som frukost, gräva om potatislandet, laga middag, bära kassarna från Konsum, hänga tvätten, tvätta bilen, piska mattor, kratta löv, putsa skor, fixa kvällste, baka scones, och komma med små glada tillrop över att leva i den bästa av världar, bara för att nämna några. Då skulle de snabbt inse att ingen skulle klara sig utan en tonåring och deras liv skulle få en mening. De skulle bli the needed and serviceminded generation, något som kommer att få dem att varje morgon när klockan ringer vakna med en stolthet över all nytta som ligger framför dem. PS. Nu menar jag såklart inte något av mina barn, nej jag snackar naturligtvis om andras ungar. DS.
Så jobbar vi med nyheter