Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gnistan finns, men tänder inte

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Kultur och Nöje2009-03-11 03:00
Mikael Mjörnberg
Det är svårt att följa upp ett mästerverk, till och med om man heter Joakim Thåström. "Skebokvarnsv 209" som dök upp får några år sedan var ett friskhetstecken. Mångfacetterade Thåström gjorde upp med sig själv i avskalade, desperat melodiska låtar och belönades med rättmätiga hyllningskörer.I och med "Kärlek är för dom" fortsätter han i det avskalade, självbiografiska, men skillnaderna är ändå stora. De lite mer finstämda sångerna med piano och direkta refränger - jag tänker främst på "Fanfanfan" och "Sönder Boulevard" - är borta till förmån för kargare och spretigare arrangemang.Thåström tar itu med sitt förflutna till en fond av gnisslande gitarrer och minimalistiska refränger. Hans akustiska jag möter hans gamla industridagar och det tar lång tid att få grepp om materialet. Thåströms gnista finns där, men "Kärlek är för dom" är inte en lika uppenbar succé som sin föregångare.En sådan sak som att Bob Dylan-tolkningen "Men bara om min älskade väntar" känns som ett av de starkaste spåren talar sitt tydliga språk.I slutändan kan ni nog ändå bortse ifrån de här raderna. Om flera veckor, när skivan fått växa och verkligen visa sitt rätta jag kommer Thåström naturligtvis att triumfera. Det är så mannens musik fungerar. Det ska inte vara lätt att känna kärleken...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje