Häromkvällen slog jag mig ned framför tv:n utan att hysa några större förhoppningar. Men döm om min förvåning då det bland alla kockar, artistwannabees och annat skräp sändes något ganska tänkvärt. Nämligen en dokumentär från 2011 vid namn Projekt Nim.
Låt mig dra ramstoryn snabbt. I USA ville på 70-talet en forskare vid namn Herbert Terrace undersöka schimpansers förmåga att lära sig språk. Så 1973 tog man helt enkelt en nyfödd schimpans från modern och uppfostrade den i ett mänskligt hem. Den döptes till Nim Chimpsky för att skämta med språkforskaren Noam Chomsky (som hävdade att människan är ensam om språkkapacitet).
Senare lärde man Nim teckenspråk (125 tecken) och undersökte på vilken nivå han kunde kommunicera. Experimentet lades slutligen ner och Terrace ändrade sin grundtes till att hamna i slutsatsen att schimpanser visserligen kan använda tecken på ett enkelt sätt i en viss kontext men inte kan kommunicera med språket på ett komplexare sätt.
Men det var inte själva forskningen som var i fokus i dokumentären. Det var istället de etiska problem som dyker upp när man uppfostrar en schimpans som en människa. I hemmet där Nim växte upp gällde tyvärr (efter den tidens mode) fri uppfostran vilket ledde till halvt kaos. Och i tidsandan ingick också att då och då chilla lite och röka en joint, naturligtvis fick Nim dra några bloss.
Schimpanser växer. Schimpanser blir ganska stora och starka. Fri uppfostran kanske är bra för vissa människor men något sämre för ett i grunden vilt djur. I detta fall ledde det till ett flertal attacker på vårdare som i vissa fall ledde till ett 20-tal stygn och avhopp från forskare och vårdare. Men det fick aldrig pressen reda på.
Vad man slås av när man ser denna dokumentär är hur gigantisk den mänskliga arrogansen egentligen är. Man rycker bort en schimpans från sin naturliga omgivning och lurar honom att i princip tro att han är människa. När forskningen är slut säljer man honom till ett djurförsökslabb med vidriga förhållanden. Ja, grymt är bara förnamnet.
Denna sorts arrogans kan man se ganska ofta. Man kan t ex peka på Kolmårdens varghägn där i somras en skötare dog efter en attack. Där har man innan denna tragiska olycka haft vargträffar där människor fått umgås inne i hägnet med vargarna - detta är naturligtvis nerlagt nu. Vi människor har väldigt lätt att bortse från det faktum att vilda djur är vilda djur och tappar lätt respekten inför detta faktum. Eller uttryckt på ett annat sätt, djur har rätt att bli respekterade på sina egna villkor. Och glöm aldrig att de är djur - med delvis andra behov och andra instinkter än oss.
Nim då,hur gick det? Jo, efter en mediakampanj och t o m ett åtal så fick Nim slutligen en fristad på en djurrättsranch där han levde sina dagar. Han dog till slut 26 år gammal av en hjärtattack. Men innan dess fick han besök av kvinnan som hade haft honom i sitt hem när han var unge. Hon gick in i buren trots varningar, blev hårt attackerad och kringslängd men klarade sig. Uppenbarligen lackade Nim ur. Vem kan klandra honom?
