Gilla Morberg, nu!

Naturligtvis. Egensinnig, kanske. Impulsiv. Men obehaglig? Nej, nu är han ju till och med folkkär. Per Morberg är kanske den mest populäre tv-kocken just nu. Trots att han är förpassad (?) till TV4 Plus. Hans kokbok är mer än bara en kokbok. "Morberg" handlar mest om mat, men också en hel del om Morberg. Om skådespelaren, judostjärnan, fembarnspappan (döttrar allihop) och vad allt annat han kan sägas vara. Det är en personlig bok och den utspelar sig mot en vacker bakgrund. Hans kök är magnifikt, han bor i en länga vid Tullgarns lott (hans far är född på ett torp vid slottet och Pers förfäder har arbetat där i generationer), strövar i trädgården och slottsparken. Jagar och fiskar. "Morberg" är en kokbok; en biografi, delvis; ett reportage, kanske; en iscensättning. Precis som i tv-programmet är det mycket känsla och impulsivitet. Men också jordnära, för Per Morberg gillar inte trams i köket. Äkta varor ska det vara, gärna klassisk krogmat, men då ka det vara Biff Rydberg, typ. Men det får också gärna vara farmors plättar. När han lagar strömmingsflundra med potatismos ska det vara omarinerat och "inte med en massa fransk senap och annat tjafs som var på modet för ett tag sedan". Jag gillar den här boken, numera gillar jag också Morberg. Det är roligt att laga mat i hans sällskap. Det är roligt att läsa de små utvikningarna och kapitlen om skådespeleri, krogliv, resor, jakt, familj, släkt och vänner. Se upp så att maten inte bränns vid. Själv säger han "att laga mat och att äta är en kärlekshandling". En del ska ju alltid ta i. Särskilt skådespelare. Men visst, om jag skulle våga ta i skulle jag kalla "Morberg" (boken) sexig.