Cnema
n Den olyckliga och livsstarka Nawals hemlighet kunde ha kommit ur följetongsromanen eller såpoperan. Men filmen om hennes livsöde är skickligt berättad, så den höjer sig över det enkelt tårknipande och medryckande. I stället fylls den med ett genuint allvar och en stor melankoli, som hör till det seriöst menade dramat. Det blir en sevärd film, fast den egentligen inte säger något nytt vare sig om det förfärliga som drabbar människor i alla krig, eller om hatet mellan kristna och muslimer i mellanöstern.
Ska man kritisera något så är det väl främst att Nawals son, som tillsammans med sin syster söker sin okände bror och sin far, får väldigt lite utrymme, trots att det är han som drabbas hårdast av sanningen. Först är han bara bittert förnekande, skjuts sedan i bakgrunden för att i slutet rätt så plötsligt möta insikt. Det är inte i hans utan i systerns möte med moderns imponerande karaktärsstyrka och vidriga förflutna som nyanserna och några dramatiska spelscener finns.
Nawals historia handlar om fredssträvan, bitterhet, moderskärlek, motståndskamp och stort lidande. En bild av hur en oförsonlig politisk mördare formas, men Nawal och hennes barn kunde också vara hämtade ur ett grekiskt ödesdrama. Att hennes liv innehåller lättförstådda, publikknipande saker som släktfejd, bortlämnade spädbarn, nedbrunna barnhem, krigsförbrytelser, oväntade släktband och sammanträffanden samt provocerande testamenten och brev får väl tillskrivas att den klart begåvade franskkanadensaren Denis Villeneuve vill nå många åskådare med sin film. Den bygger på en tre och en halv timme lång pjäs av Wajdi Mouawad.
Händelserna liknar alltså en Dickens-roman, men det sentimentala och ruggiga får minimalt med utrymme. Regissören, som är bra på personregi, koncentrerar sig på att låta åskådaren avläsa upplevelser, känslor och förändringar i människornas ansikten. Den omkastade tidsföljden, i stil med Pulp Fiction och Citizen Kane, är smidigt genomförd och ger den förväntade fräschören och variationen åt vad som egentligen är ett slitet mönster om avslöjandet av en familjehemlighet.
Ett gediget bidrag till historierna om familjer i krig och allt sorgset som kommer efter. Som Sarahs nyckel och Sophies val. Originalmusiken är svag och bleknar bredvid popbandet Radioheads melankoliska trubadurkonster.