Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gediget om Dackefejden

Mats Adolfsson Fogdemakt och bondevrede Natur & Kultur

Kultur och Nöje2008-01-31 03:00
Tomas Löthman
Sveriges största bondeuppror skedde två decennier efter att Gustav Vasa red in i Stockholm, leddes av den fattige bondsonen Nils Dacke från gränsbygden mellan Småland och Blekinge, och drog också med sig bönder på många håll i Östergötland.Det handlar om Dackefejden 1542-43. Journalisten Mats Adolfsson är själv smålänning med specialintresse för svenska folkuppror. Han ger nu ut andra boken av tre i serien Svenska uppror, Fogdemakt och bondevrede. Beskrivningen av Dackefejden är mycket mer detaljerad än i standardböcker som i Carlsson/Roséns, Den svenska historien. Men på en tydlig punkt avviker den: Adolfsson påpekar att upprorsmännen aldrig åberopade utförselförbudet för smör, oxar och andra varor via det danska Blekinge. Gustav Vasa hade förstärkt slottet i Kalmar och som den nationelle diktator han med tiden blev, ville han givetvis ha tullinkomster från exporten. Carlsson/Rosén gör utförselförbudet till upprorets viktigaste orsak. Om jag spekulerar lite, kan jag tänka mig att Dackes smålandsbönder objektivt måste haft intresse av tullfri utförsel men inte gärna använde det argumentet, eftersom de då kunde anklagas för bristande patriotism. Detta var mycket känsligt i början av riksbygget. För Dacke gällde det att skapa en "enhetsfront" där bara de punkter man kunde enas om fanns med. Han lyckades faktiskt få åtskilliga präster med och vissa prästgårdar blev viktiga gömställen för Dacke själv och hans befäl.Gustav Vasa hade ridit in i Stockholm 1523 med stöd av bönderna. Men dalaupproret, västgötaherrarnas uppror, Sören Norbys uppror, grevefejden i Danmark och andra mindre resningar gjorde honom misstänksam. Han kallade in tyska rådgivare som inte stod främmande för livegenskap. Så här kunde det låta när han ytterligare höjde skatterna c:a 1540: "Så låter ock skattebönderna sig tycka, att efter de är med lagligt arv, köp eller eljest komna till slika skattehemman, måge de väl fara med dem, huru dem synes, bygga dem upp eller röta dem ned. Där svarar vi så till, att så länge de håller sådana hemman vid makten, då måge de väl höra dem till, men när det icke sker, då hör de oss och Sveriges krona till. Bygga dem upp eller röta dem ned…"
Och detta skulle alltså myndigheterna avgöra. Samtidigt höjdes skatterna hela tiden och reduktionen drog in en stor del av kyrksilvret. Prästkåpor syddes om till hovkläder, de lokala fogdarna plågade bönderna värre och värre. Särskilt ökänd är fogden Jören Jönsson som blev ståthållare efter Dackefejden och mördades av kvardröjande rebeller, gömda i skogen. Dackefejden som slutlig kraftmätning mellan bondearmén och kungens trupper började sommaren 1542. Efter ett överfall på fogdarna i Voxtorp satte Gustav skyndsamt upp trupper - ofta utländska legoknektar - i Linköping och Jönköping. Slottet Stegeborg på en ö i Slätbaken var hans eget gömställe. 400 man stod sig slätt mot en bondearmé som kände sin trakt, stred i skogar där de fällde trän över stigarna, barrikaderade sig bakom väldiga risbråtar. "Slaget vid Kisa" gick till historien som en stor seger för bönderna. Dacke var själv uppe i Östergötland med sin paradoxala vältalighet - han var från början en fattig skogsbonde - och fick bönderna där att bygga bråtar vid Skeda nära Linköping. Också Risinge, Godegård och Tjällmo i norr gick med honom. Han intog Öland och fick stöd av bönderna där. Kungen var en märklig strateg som i detta läge förhandlade till sig vapenvila med "terroristen" Dacke. Denne erkändes faktiskt som bondekung och sattes in på ståthållarresidenset Kronoberg för en kort tid. Men som Gustav rustade under vapenvilan. Den bröts i januari 1543. Ett avgörande slag stod i Huljeskogen vid Mjölby, ett annat vid sjön Hjorten enligt traditionen. Så krossades det uppror som allvarligast hotat kungamakten i nationalstaten och diktaturen Sverige. Mats Adolfssons bok har en särskilt vacker typografi och uttrycksfulla bilder. Hans enorma intresse för folkliga uppror går inte att ta miste på.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje