Gediget med Al Pacino
WILLIAM SHAKESPEARESKÖPMANNEN I VENEDIGFilmstaden
Film
Efter några andraklassroller är Al Pacino tillbaka som Shylock, den judiske penningutlånaren i 1500-talets Venedig. Han är utsatt för omgivningens judehat, han är en sviken och bestulen far och slutar som tvångskristnad rättshaverist. Som sådan är han den mest intressante personen i Shakespeares pjäs; inte minst därför att han är osympatisk på många sätt men också förfördelad och därmed inte som många skurkar helt öppen för publikens ogillande.
På Shakespeares tid var den onde juden en schablon på teatern. Michael Radfords film visar hans öde som ett seriöst mänskligt drama. Låt gå för det, både texten och Pacinos spel håller för det. Han porträtterar en bitter, slug, ensam affärsman i en fientlig omvärld utan de rytande, stirriga manér han ibland förfaller till. I stället får vi se det durkdrivna proffset som lågmält och varierat gjuter liv i Shakespeares vers. Radford visar honom både i närbilder, filmens speciella sätt att föra oss nära en människa, och i personmyllrande gatubilder, fulla av personmyller och påträngande tidsfärg. Fotografen Benoit Delhomme använder ljusdunkel i 1600-talsmåleriets stil, bilderna växlar fort, det är liv och rörelse mest hela tiden. Inte så olikt filmer om modern stadsmiljö.
Så det är en gedigen fast långtifrån inspirerad filmisk form man gett åt dramat. Det innehåller två parallella historier. En är komisk och skildrar karikerade friares försök att gissa en gåtas rätta svar och därmed få ja av en rik arvtagerska.
Den andra är tragisk och rör den godtrogne köpmannen som lånar pengar av Shylock så att hans slösaktige vän ska kunna finansiera sin uppvaktning av samma arvtagerska. Olyckligtvis går han med på att betala med sitt eget kött om lånet förfaller.
Historierna går ihop när Shylock kräver att lånet ska betalas på blodigt sätt. Det blir en rafflande rättegång där köpmannen försvaras av arvtagerskan, maskerad till advokat.
Den förklädnadseffekten är typisk för Shakespeare. Den kloka unga kvinnan överlistar Shylocks överdrivet bokstavliga lagtolkning. Slutet med dubbelbröllop och det etablerade samhällets seger är moraliserande och komiskt på samma gång.
Pjäsen är sällan filmad. Den här versionen är trevlig, välspelad, rolig och sentimental på de rätta ställena, tekniskt utmärkt väl gjord. Inget storverk men en levande föreställning av en av Shakespeares andraplanspjäser.
Så jobbar vi med nyheter